Martin Hall - Liberalen från Botkyrka

Den politiska vänsterns frånvaro...

2011-10-10T00:19:00.004+02:00

Som flera andra redan noterat blev söndagens partiledardebatt i Agenda rätt så annorlunda jämfört med tidigare. Detta beror inte enbart på att det dök upp nya ansikten i form av Annie Lööf och Åsa Romson, partiledare för C respektive MP. Inte heller på att det deltog ett ytterligare riksdagsparti i form av SD.

Det som särskilt kännetecknade just den här debatten var frånvaron av två andra partier, nämligen Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Bara några dagar tidigare hade de båda partierna i sista sekund bestämt sig för att bojkotta debatten, av den anledning att de inte ville tillbringa en timme att stå bredvid Jimmie Åkesson.

Personligen tycker jag inte att debatten i sig blev sämre för det. Allianspartierna gjorde bra ifrån sig som vanligt. Utöver det hade Miljöpartiet och Sverigedemokraterna sina invändningar, både sinsemellan och mot regeringen. Allt som allt var debatten faktiskt ganska bra.

Men naturligtvis hade det varit bättre ifall även S och V deltagit. I sann demokratisk anda är det inte mer än rimligt att man ska få kunna lyssna till representanter från samtliga politiska partier, när det anordnas sånahär debatter. Det som däremot stör mig allra mest är inte Håkan Juholts och Lars Ohlys frånvaro, utan deras problemformulering:

De hävdar båda två att ifall de skulle stå bredvid Jimmie Åkesson i studion, så skulle tittarna få för sig att SD och de rödgröna partierna "var i samma lag". Detta är faktiskt en väldigt nedsättande syn på väljarna och folk i allmänhet. Vid det här laget är det ställt bortom allt tvivel att Sverigedemokraterna inte har något som helst sammarbete, utbyte eller ens dialog med de övriga sju riksdagspartierna. I synnerhet inte med partierna på vänsterkanten. Man behöver faktiskt inte vara särskilt politiskt insatt för att förstå att det finns en fundamental skillnad mellan SD, vänsterpartierna och regeringspartierna.

Att anta att folk är så okunniga att de inte märker den skillnaden, bara för att partierna råkar befinna sig i samma rum en liten stund, är inte bara löjligt - utan också väldigt oförskämt. Hur de har tänkt vinna val och få förtroende av väljarna genom att dumförklara dem på det här viset förstår jag mig helt enkelt inte på.

För mig blir det bara ytterligare en anledning att inte rösta på dem.

S och V profilerar sig mycket gärna som de främsta motståndarna mot rasismen. Lars Ohly lovade redan under valnatten förra året, när det stod klart att SD skulle komma in i Riksdagen, att vänstern minsann ska ta debatten med de främlingsfientliga krafterna.

Socialdemokraterna har under både Sahlin och Juholt i princip stämmt in på detta löfte.

Men nu när de verkligen har chansen att ta en diskussion med SD (och naturligtvis även kritisera regeringen), så backar de ur.

De två partier som är allra mest högljudda med att profilera sig som "anti-rasister", som var så fast beslutna att "ta fajten" - vågade inte ens tillbringa en timme i en studio, att stå enbart ett par meter bredvid Jimmie Åkesson!

Där vid debatten var det bara Alliansen och Miljöpartiet som tog den diskussionen. Och som sagt blev det ändå en ganska bra debatt.

Däremot så brukar man säga att "tomma tunnor skramlar mest". Detta gällde särskilt frånvaron av S och V.

Så skulle jag sammanfatta debatten jag såg.

Läs även:

Frida Simonsson, Bawar Ismail, Dana Pourkomeylian, Bonnie Peterson, Pierre Ringborg

C+FP = Sant?

2011-01-13T22:07:00.005+01:00

Jag vet faktiskt inte...

Jag känner mig rätt skeptisk till antagandet att "ett" liberalt parti kommer att dra till sig alla liberaler. Om ett sådant parti inte blixtsnabbt blir rena attraktionen för alla liberala falanger, då lär vi snarare uppnå splittring istället för enighet.

Det har nämligen blivit populärt för partier nuförtiden att beteckna sig som mer eller mindre "liberala":

Moderaterna har satsat stort på att locka till sig just de väljare vars sympatier skiftar mellan vänsterblocket och högerblocket (framför allt S väljare). Resultatet märks ganska tydligt i opinionsmätningarna.

Av de inom det rödgröna blocket är det partiet som är minst åt vänster, nämligen Miljöpartiet, som gått starkt framåt. Detta medans siffrorna för S och V gått neråt. Dessutom har MP lyckats väldigt bra med att attrahera även "liberalt" sinnade väljare som förmodligen annars röstat borgerligt.

Vänsterpartiet har länge försökt bli av med sin stämpling som kommunister, Socialdemokraternas sympatisörer klagar över att partiet är för lite åt vänster och Kristdemokraterna funderade nyligen på att byta namn för att de anses vara för mycket åt höger.

Slutsatsen blir att så gott som alla partier med tiden rört sig mot mitten för att försöka bli mer "liberala". Samtidigt som både C och FP säger sig vara liberalismens förespråkare. Och låt oss inte glömma det pågående projektet Liberaldemokraterna, som påstår sig vara "det enda liberala alternativet i svensk politik".

Hur blir det då om vi därtill lägger ytterligare ett "liberalt" parti?

Vad händer om projektet Centerliberalerna inte attraherar tillräckligt många från C och FP så att man verkligen kan slå ihop partierna?

Och ännu viktigare:

Vad händer om väljarna inte köper detta?

Flera gånger under valrörelsen sa folk till mig att de inte visste hur de skulle rösta för att alla partier och block verkade så lika varandra.

För oss politiskt aktiva är skillnaderna ganska uppenbara, men hur kommer de som inte är insatta i politiken reagera när alla helt plötsligt försöker bli "liberala"?

Idén om ett enat liberalt parti kanske är bra i grunden. Däremot tycker jag att vi måste tänka oss för lite mer innan vi bestämmer oss för att bilda nya partier. Ett tätare samarbete är jag väldigt positivt inställd till. Bildande av nya partier är dock ett lite väl stort steg att ta, åtminstone för tillfället.

Läs även: Olov Lindquist, Rasmus Jonlund, Andreas Froby

Övergrepp i demokratins namn

2010-10-23T19:33:00.010+02:00

För ett par timmar sedan satt jag och kollade på nyheterna där de visade ett inslag om en ny läcka från Wikileaks. Nästan 400.000 hemligstämplade dokument rapporterar om tusentals fall av civila dödsoffer i Irak, under perioden 2003-2010.

Det som verkligen är hemskt är inte siffrorna eller själva skalan - utan det faktum att dessa illdåd begåtts under amerikansk uppsyn!

Enligt det jag hittills läst via sökningar på internet rör det sig mestadels om att det främst är de irakiska myndigheterna som ligger bakom större delen av övergreppen.

USA har däremot hela tiden varit mycket väl medvetna om vad som hänt i fånglägren i Irak.

För att lösa problemet med internationell kritik och dålig publicitet lanserade Pentagon direktivet Frago 242, vilket innebär att alla fall av övergrepp i Irak fullständigt skulle ignoreras.

De amerikanska soldaterna fick bevittna det, de fick förse den irakiska polisen med fångar att tortera... de fick rentav vara med och tortera om de ville!

Men något ingripande var det inte tal om! Inte heller något anmälande av något slag! Man valde helt enkelt att under hela 7 år slå dövörat till och titta bort.

Jag har läst berättelser om fängelser där man skurit av fingrarna på fångarna, hällt syra över dem, utsatt dem för elchocker, piskat dem osv.

En fånge blev hängd med händerna fastbundna från taket. Man hade även slagit honom med järnrör och borrat hål i hans ben med hjälp av en elektrisk borrmaskin.

Enligt Rapports nyhetsinslag klockan 18:00 idag, förekom det även fall där fångar fick sitta i sitt eget urin och bredvid sin egen avföring, eftersom det inte ens fanns toaletter vid deras celler.

Dessutom bidrog USA självt till flera av illdåden - bl.a. när en Apache helikopter besköt två rebeller som försökte ge upp. Amerikanska soldater ska också ha tvingat civila att röja vägar från minor - och detta under vapenhot.

Och som en återkoppling till övergreppen på Abu Ghraib i början på 2004, poserar en amerikansk soldat med en gråtande fånge som fått hånande ord skrivna med tusch på pannan.

Såhär beter sig alltså det land som enligt vissa (men mest enligt sig självt) ska vara "demokratins fanbärare". Såhär beter sig det land som ska kräva av andra länder att respektera de mänskliga rättigheterna...

Det är därför är jag inte någon "amerika-vän".

Därför att alla de vackra ord om att försvara demokratin och störta diktaturer, verkar resultera i att man upprepade gånger överutnyttjar sin ställning som världens enda supermakt och tror att man kan göra vad f-n man vill bara för det!

Misstolka inte min ilska - jag är inte anti-amerikan.

Jag vet mycket väl att värre illdåd begås varje dag, i mycket större skala, världen över av regimer vars brutalitet USA inte ens är i närheten av.

Det finns mycket värre stater än USA... det är jag fullt medveten om.

Men det betyder för den sakens skull inte att vi ska blunda för det som nu har hänt i Irak, eller för andra övergrepp begångna av USA.

Om vi ska hålla på med att kräva av andra att respektera demokrati och mänskliga rättigheter - måste vi först se till att vi inte har några lik i våra egna garderober. Annars har vi inget som helst mandat att begära någonting av någon diktatur oavsett hur grymma och hemska de må vara.

Så jag tycker att vi måste höja rösten rejält för det som just har rapporterats om.

Vi måste lägga pro-amerikanismen åt sidan en stund - och verkligen visa världen att sådana här hemskheter aldrig är och aldrig någonsin kommer att vara acceptabelt!

Totalt oavsett om det kommer från en auktoritär stat - eller från någon av världens ledande demokratier.

Det blir allt svårare att hålla tidsschemat..

2010-10-10T23:04:00.006+02:00

Valet må vara över och mina politiska aktiviteter må för tillfället ha minskat.

Däremot har trycket från högskolestudierna ökat. Jag får bara mer och mer uppgifter, och ännu mer kurslitteratur att läsa. Jag har redan fått prioritera bort många av mina fritidsaktiviteter för att hinna med allt pluggande.

Det är p.g.a. dessa omständigheter som jag inte hunnit uppdatera min blogg särskilt bra på sista tiden.

Jag har hittils alltid hållit principen om "minst ett inlägg i veckan"... men numera brukar jag vara så upptagen att jag inte ens får tid att kolla bloggen förrän söndag kväll.

Och vid det laget känner jag mig så pass trött att jag måste tvinga fram inlägg efter inlägg, bara för att kunna hålla tidsschemat.

Det är inte såhär jag vill arbeta. Jag vill kunna lägga ner mer tid på det jag skriver här på bloggen - så att varje inlägg fyller någon form av kvalité.

Tyvärr har jag i nuläget inte den tiden och de förutsättningarna på min sida...

Jag tänker absolut inte sluta blogga!

Men jag funderar på att göra ett kortare uppehåll, så att jag kan fokusera mer på mina studier.

Och så fort trycket från studierna börjar minska något - så återupptar jag bloggandet igen.

Trots detta kanske jag ändå gör lite inlägg då och då, om jag verkligen känner för att skriva något.

Annars kommer det bli lite tomt här ett tag...

Jag kommer tillbaka! Ge mig bara lite tid! Jag behöver bara andas ut!

/Martin

Jag försöker spekulera i framtiden...

2010-10-03T22:09:00.006+02:00

Här sitter jag mitt i natten och kan bara inte komma på vad detta inlägg ska handla om!

Det mesta inom politiken verkar just nu kretsa kring sverigedemokraterna och deras intåg i riksdagen.

Mest aktuellt nu är väl valet av talman som ska hållas redan imorgon.

Med Per Westerberg (M) å ena sidan, och Kent Härstedt (S) å andra sidan.

Eftersom båda blocken utser egna kandidater blir det ju upp till sverigedemokraterna (som vågmästare) att avgöra vem av dessa två män som i slutändan kommer att väljas.

Och SD som inte skulle ges "något som helst inflytande"...

För att vara helt ärlig är jag inte särskilt oroad. Jag tror inte att sverigedemokraterna har mycket att vinna på att orsaka problem så här tidigt i den nya mandatperioden.

En anledning att de faktiskt fick så pass mycket stöd är att de byggt upp en bild av sig själva som ansvarstagande.

"Vi ska inte orsaka de problemen. Vi ska ta ansvar", sa Jimmie Åkesson själv i sitt segertal och poängterade samtidigt att detta var hans löfte till det svenska folket.

Det är mycket möjligt att SD väljer Kent Härstedt framför Per Westerberg, för att på så vis sätta press på regeringen och säga:

"Vi vill inte bli behandlade hursomhelst. Vi kan faktiskt rösta emot er."

Men oavsett utfallet lär nog hela processen gå rätt lugnt till. Samma sak vad gäller budgeten och att godkänna Reinfeldts nya regering.

Börjar de röra om i grytan för mycket innan den nya mandatperioden ens hunnit börja blir det väldigt svårt att spinna vidare på sin bild som "de ansvarstagande".

En sak som däremot gör mig bekymrad är Afghanistan frågan.

De rödgröna har enats om att de vill ta hem trupperna, och även SD är för ett tillbakadragande. Därmed har vi en majoritet i riksdagen som faktiskt kan tvinga regeringen att göra något de verkligen inte vill och borde behöva göra.

Att förhandla med sverigedemokraterna blir det förmodligen inte tal om, V och MP förblir säkert robusta i sin övertygelse... men hur blir det med S?

Mona Sahlin har ju varit i Afghanistan och själv hört från några av dess invånare att de känner sig hotade utan NATO:s militära närvaro. Men eftersom politiska allianser alltid kräver kompromisser har hon alltså ändrat sig på den punkten, om än motvilligt.

Hon hävdar vidare att det rödgröna förslaget om ett tillbakadragande står fast.

"Vi måste ju få bedriva opposition"...

Nej... just i den frågan ser det mörkt ut.

Och jag vill helst inte spekulera i hur jag tror det kommer att sluta.

Det får vi lämna åt framtiden.

Inget inlägg p.g.a. krångel

2010-09-26T23:35:00.004+02:00

Jag hade tänkt ladda upp ett litet videoklipp med mig själv där jag ger en kort resumé kring valet - både till riksdagen och kommunfullmäktige i Botkyrka, samt talar om hur det gick för mig personligen.

Men eftersom det verkar vara något fel med videoklippet (eller blogspot som säger att de accepterar AVI filer, och sen inte gör det) så kan jag inte ladda upp det.

Därmed blir det tyvärr inte mycket till "inlägg" ikväll...

Jag fick iaf. 12 personkryss.

Idag räknade valmyndigheten klart alla röster i kommunvalet i Botkyrka - och jag fick reda på att jag fått 11 röster från norra Botkyrka, samt 1 röst från södra Botkyrka.

12 kryss - 12 människors förtroende.

Vad annat kan man känna än ödmjukhet och enorm tacksamhet?

Tusen tack till alla er som stöttat mig i den här valrörelsen och dessutom röstat på mig!

Det betyder oerhört mycket!

Så... det var valrörelsen 2010.

Nu ser vi till att göra det bästa vi kan av det...

P.S. Jag har däremot lyckats ladda upp filmklippet på min facebooksida.

Om ni vill se det är det bara att följa länken...

Valet 2010

2010-09-18T13:50:00.022+02:00

Denna valrörelse börjar sakta men säkert att röra sig mot sitt slut.

Alla debatter, alla bokbord, all reklam, alla utspel, alla nyheter osv. kommer inom loppet av ett par dagar att vara helt nedlagt.

Imorgon börjar det ögonblick vi alla väntat på.

Då får svenska folket ta ställning till två tydliga regeringsalternativ. I den processen... får även jag, som förstagångsväljare, vara med och delta.

Det ska bli otroligt spännande!

Jag har lagt ner mycket arbete på den här valrörelsen.

Jag har delat ut flygblad, stått vid bokbord, pratat med väljare, delat ut material i brevlådor, bloggat, satt upp små affischer, gjort mig synlig via facebook - och helt enkelt bara pratat med bekanta och anhöriga om att jag kandiderar till kommunfullmäktige.

Oavsett valutgången måste jag ändå säga att den här tiden har varit väldigt lärorik och givande för mig.

Jag har kampanjat för ett politiskt parti, jag har fått ta del och vara en del av det politiska arbetet.

Jag har med andra ord varit med och påverkat samhället, hjälpt till att sprida ut ett budskap och fått kämpa för något som jag tror på.

Det är just det som är finessen med vad vi kallar "folkstyre", eller "demokrati".

Men jag har inte bara fått delta i aktiviteter - jag har även tvingats välja bort en massa.

Det händer så mycket på en och samma gång - att det helt enkelt inte går att göra allt. Man blir tyvärr tvungen att prioritera bort flera aktiviteter som man gärna hade velat göra mycket mer av.

Jag stod t.ex. i valstuga en enstaka gång. Det hade jag gärna gjort fler gånger.

Det är lite sorgligt...

Men ännu är det inte över.

Det finns fortfarande lite tid att ge järnet för en sista insatts.

Imorgon ska jag stå och bevaka vallokaler - det ska gå att rösta på alliansen ända fram till sista sekund.

Om du bor i Botkyrka - rösta gärna på mig!

Martin Hall - Liberalen från Botkyrka!

Kandidat till kommunfullmäktige för Folkpartiet - plats 18 på den vita valsedeln!

Varje kryss är guld värt!

Och nu avrundar jag detta inlägg med bilder från valrörelsen:

Därför är jag Folkpartist

2010-09-12T15:06:00.018+02:00

Om bara sju dagar går Sverige till val, därför är det viktigt att vi börjar bestämma oss för vilka vi ska rösta på.

Vissa har det ganska klart för sig vilka det lutar åt, andra tvekar och väntar ända fram till valdagen.

Såhär resonerade iaf. jag:

Jag gjorde nämligen mitt val redan för tre år sedan, när jag aktiverade mig politiskt.

Varför blev det just Folkpartiet?

Jo:

Jag började med att kolla på ideologier. Därför att det är ideologierna som ligger till grund för partiernas ställningstaganden. Utan ideologier skulle det inte finnas politiska partier överhuvudtaget.

Efter ett antal månader när jag kände mig relativt påläst stod det klart för mig:

Jag är liberal.

Med "liberal" menas att jag tror på människan. Vi är alla unika på ett eller annat sätt;

Vi har olika intressen, vi har olika sätt att tänka, vi har olika egenskaper och framför allt har vi olika mål med våra liv.

Jag tror att den enskilde individen mår som allra bäst om han/hon får möjligheten att växa upp och utvecklas utifrån sig själv.

Det ska alltså inte finnas någon från ovan som säger vilken skola du ska gå på, vilken utbildning du ska satsa på, vilket jobb du ska ha, på vilket sätt du ska göra karriär eller hur du ska leva ditt liv.

Vi känner alltid oss själva bäst, vi vet alltid bättre vad vi själva vill.

Därför ska vi ha rätten att själva bestämma över och forma våra egna liv.

Detta är liberalism, och Folkpartiet är Sveriges liberala parti.

Hur vill då Folkpartiet göra verklighet av den liberala ideologin?

Där finns mängder av exempel.

Låt oss välja ett sådant - jobb och arbetsmarknad:

En förutsättning för att man ska kunna leva sitt liv och sträva efter lycka är att man har ett jobb.

Därför har alliansregeringen sänkt skatterna och arbetsgivaravgifterna – en linje vill vi fortsätta med om vi får sitta en mandatperiod till.

Tanken med detta är att det ska bli enklare och lönsammare för arbetsgivare att anställa. Minskade kostnader för dem innebär fler anställningar vilket i sin tur leder till att fler får jobb.

Och om arbetstagaren känner att ju mer han/hon arbetar, desto mer får han/hon lön för det - så lär denne med största sannolikhet vilja arbeta mer.

Om arbetstagarna arbetar mer så bidrar de till att välståndet utökas, vilket i sin tur leder till stabiliserad ekonomi och fler jobb – samtidigt som de får lön nog att kunna bygga upp och leva ett bra liv själva.

Med andra ord: Det går att bidra till samhället på andra sätt än att betala skyhöga skatter, dessutom bidrar man också till sin egen tillvaro på köpet.

Detta stämmer mycket bra med liberalismen och dess tankesätt.

Jag skulle kunna komma med hur många andra skäl som helst varför man ska rösta på Folkpartiet – det här är bara ett exempel.

I framtiden kanske jag skriver mer om andra politiska frågor, och hur FP respektive Alliansen tagit ställning till dem utifrån ett liberalt tänk.

Men för att sammanfatta alltihop lite kortfattat:

Jag tror på människan och jag tror på hans/hennes rätt att få sträva efter personlig lycka, utan vare sig staten eller någon annan lägger sig i.

Ditt liv är ditt - ingen annans. You got the power... så enkelt är det.

Därför är jag liberal. Därför är jag Folkpartist.

Därför uppmanar jag alla att rösta på Alliansen nästa söndag!

Jag kom att tänka på en sak...

2010-09-05T18:31:00.011+02:00

(bilden är tagen från Aftonbladet)

Mitt i allt kampanjande och alla högskolestudier som tagit väldigt mycket av min tid (vilket är anledningen till den sena uppdateringen) har jag kommit att tänka på en sak:

Det är exakt två veckor kvar till valdagen och opinionen ser lovande ut.

Enligt de senaste mätningarna får alliansen egen majoritet, medans sifforna för socialdemokraterna är de sämsta på 13 år.

De ligger nämligen under 30% mitt i en valrörelse! Det är stort!

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken och man bör ta opinionsmätningar med en nypa salt - men jag måste ändå få säga att sånahär siffror gör mig en smula optimistisk.

Tänk om Alliansen faktiskt tar hem det här? Det skulle vara historiskt!

Ingen borgerlig regering har nämligen lyckats sitta längre än 4 år. Socialdemokraterna har hittills "alltid" lyckats återta makten, redan efter första mandatperioden.

Så var det med Fälldin, så var det med Bildt... hur blir det med Reinfeldt, tro?

Under mer än ett halvt sekel har socialdemokraterna styrt och ställt - nästan helt oavbrutet. Och de var så stora (alltid mellan 40-50 procent) att de flera gånger bildade egen majoritet i riksdagen och lade beslag på alla ministerposter för sig själva.

Jag har personligen inte upplevt tider som 60 eller 70-talet - men jag kan föreställa mig att det måste ha varit riktigt mörka tider.

"Tänk er att socialdemokraterna skulle vinna valet 2010, och styra oavbrutet ända fram till 2054"

Så sa Lars Leijonborg då han bjöds in att tala på ett av LUF:s årsmöten.

Det är 44 år i streck - så länge styrde de vid ett tillfälle (1932-1976).

Nu däremot tyder allt på en riktig förändring.

För första gången ämnar socialdemokraterna inte lägga beslag på regeringsmakten själva, utan de vill dela den med V och MP.

Först bara med MP... men efter interna påtryckningar beslöt sig partiordförande Sahlin att även inkludera V i samarbetet.

Och nu - två veckor innan regeringsmakten kan bli deras - ligger deras förtroendesiffror under 30%...

Är inte det lite häpnadsväckande?

Jag ska egentligen inte skriva så mycket om opinionsmätningar och statistik med tanke på vad jag har sagt om det tidigare - men det här drar verkligen till sig uppmärksamhet.

Nu har alliansen, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, en chans att klara av det som varken Fälldin eller Bildt tidigare klarade av:

Att överleva ännu en mandatperiod och stå som ett klart alternativ till den socialdemokrati som styrt Sverige på tok för länge.

Vi har gjort mycket redan, men det återstår fortfarande mer att göra.

Nu ska jag ut och kampanja för att Alliansen och Folkpartiet ska få 4 år till vid makten - om två veckor gäller det.

Rösta för Alliansen!

Läs även: Carl Nettelblad, Per-Åke Fredriksson, Maria Weimer, Christer Sörliden, Rasmus Jonlund, Anne-Marie Ekström, Pär Gustafsson, Niclas Selberg, Eva Flyborg, Per Altenberg, Mathias Sundin, Carina Boberg, Kristina Palmgren, Kent Persson

Vad hände med det fina ordet "solidaritet"?

2010-08-27T18:43:00.015+02:00

För ungefär en månad sedan, när jag var på väg till Mallorca för att ta en kort semester, fick jag tag på ett exemplar ur tidsskriften Time Magazine.

Det var så jag fick bekanta mig med 18 åriga Aisha, hennes livsöde och den starka bild som även fick uppmärksamhet i DN.

De rödgröna gick nyligen ut i media och kungjorde att Sverige lämnar Afghanistan om det blir maktskifte nu i september.

Man börjar försiktigt i juli 2011 och under första delen av 2013 ska de svenska trupperna helt ha lämnat landet.

De rödgröna argumenterar med att det måste finnas plats för "civila insatser".

Det man av någon anledning glömmer bort är att sådana insatser bekämpas och motarbetas ständigt av talibanerna.

Överallt där inte militärer funnits tillgängliga har talibanerna begått fruktansvärda övergrepp!

Tänk bara på Aisha - som fick öron och näsa avskurna för att hon försökte rymma ifrån sin man som slagit henne och behandlat henne illa!

Om detta kan ske när talibanerna inte kontrollerar landet vill jag inte ens föreställa mig hur det skulle bli om de tog tillbaka makten!

Aisha lever idag för att hon upptäcktes av amerikanska soldater som tog hand om henne, gav henne vård och husrum.

Ifall amerikanerna av någon anledning hade skickat hem sina styrkor istället - hade hon legat där i bergen, med öron och näsa avskurna och kvävts till döds i sitt eget blod.

Jag är fullt medveten om att NATO:s operationer (främst USA:s operationer) har krävt hundratals civila dödsoffer. Jag skrev ju tidigare om wikileaks och de 91.000 rapporterna från den amerikanska underrättelsetjänsten som lades ut på internet. Jag har dessutom läst några av rapporterna själv.

Men att komma och påstå att Sverige deltar i bombningar av oskyldiga civila är helt enkelt fel.
Såvitt jag vet har vi inte ens så mycket som helikoptrar därborta.
Om vi inte ens kan skicka helikoptrar, hur skulle vi då kunna skicka bombplan?

Sveriges målsättning, och flera andra länders målsättning, är att bidra till en återuppbyggnad och demokratisk utveckling av ett land som skakats av krig sedan 70-talet.

Militärerna är där för att se till att allt går som det ska - och för att skydda civilbefolkning och biståndsarbetare mot angrepp från talibaner.

USA:s målsättning är en helt annan.

De verkar mer inriktade på att jaga terrorister än att satsa på landets uppbyggnad och utveckling.

Hur annars ska man förklara att de mängder med vapen och trupper de pumpar in i Afghanistan?

Det tror jag är det riktiga problemet:

Man sammanblandar den civila hjälpen allt för mycket med den militära hjälpen.

Båda insatser behövs visserligen, men de måste hållas isär. Annars framstår hela verksamheten mera som en enda stor militär operation trots det civila arbete som faktiskt förekommer.

Det är den bild av konflikten i Afghanistan som jag tror präglar vänstersidan och övriga motståndare - och det märks i världsopinionen. Flera har blivit negativt inställda till kriget i Afghanistan.

Jag tycker inte heller att konflikten hanteras så som den borde göra - det finns faktiskt ganska mycket som bör göras annorlunda. Sverige borde säga ifrån, tycker jag. Eftersom vi är en del av samarbetet så har vi en röst. Liten kanske.. men iaf.

Men en förutsättning för att Sverige åtminstone ska kunna försöka påverka är att vi faktiskt stannar kvar i Afghanistan och bibehåller samarbetet med NATO. Faktum är att vi skulle ha så mycket mer att säga till om ifall vi var fullvärdiga medlemmar i NATO. Varför har vi inte sökt medlemskap redan??

Om vi lägger ner alltihop och lämnar Afghanistan - då har vi ju inte längre mandat att säga någonting om saken.

Ifall fler länder dessutom gör samma sak och börjar tänka mer på tillbakadragande av sina trupper... vad blir det då av Afghanistan?

Den afghanska armén tränas och sköts i princip helt av USA. Afghanistan har ingen egen, stabil armé.

Om Sverige och övriga västvärlden lämnar Afghanistan åt sitt öde - så kommer talibanerna med allra största sannolikhet att ta tillbaka makten.

Vad tror ni detta kommer att innebära för kvinnor som Aisha? Eller det afghanska folket i helhet?

Vänstern pratar väldigt mycket om värme, gemenskap och medmänsklighet.

Vart har allt detta tagit vägen i Afghanistan frågan? Plötsligt ska vi bara tänka på oss själva och vår s.k. "alliansfrihet".

Vad hände egentligen med det fina ordet "solidaritet"?

Jag vet att konflikten i Afghanistan inte är den enklaste... men vi påverkar situationen som allra bäst innanför sammarbetet, inte utanför.

Vi räddar som mest liv med soldater i Afghanistan, inte utan.

Läs även: Gulan Avci, Adam Cwejman, Pophöger, Maria Weimer, Christoffer Fagerberg, Victor Zetterman, Kent Persson, Thomas Böhlmark, Mikael Andersson, Peter Soilander, Arieh Fürth, NU-bloggen, Bawar Ismail, Helena von Schantz, Carl Bildt

Några rödgröna bloggar: Kulturbloggen, Peter Högberg, Jonas Sjöstedt, Tänkvärt eller inte, Martin Moberg, Joakim Hörsing, Rasmus Holmberg, Nemokrati

Lögn, förbannad lögn och statistik

2010-08-26T13:52:00.012+02:00

Hur hög är egentligen ungdomsarbetslösheten i Sverige?

För att få fram konkreta siffror jag har suttit och surfat på internet:

Jag har kollat bl.a. SCB och Eurostat, jag har läst bloggar - både rödgröna och borgerliga - för att se hur respektive sida argumenterar - sedan har jag sökt på google efter tidningsartiklar och liknande där statistiker inte bara namnger siffrorna utan också förklarar sammanhanget.

Det jag har kommit fram till efter alla dessa sökningar är att definitionen av "arbetslösa" ungdomar är väldigt diffus.

För att få raka och tydliga siffror måste man fråga sig:
Vad är en arbetslös ungdom? Hur definierar man en arbetslös ungdom?

Men det finns inte ett rakt svar, utan man kan svara på flera olika sätt. Och det sätt du väljer att svara på avgör vilka siffror du får fram.

I ett powerpoint dokument av SCB som jag hittade här definieras ungdomsarbetslösheten på det här viset:

Ungdom: 15-24 år
Arbetslös: Har sökt arbete (de senaste 4 veckorna) och kan ta ett arbete

Om man där lägger till den nya definitionen från 2007 inkluderas även heltidsstuderande ungdomar som arbetslösa. Något som jag personligen tycker är löjligt...

Enligt denna definition är ungdomsarbetslösheten i Sverige runt 25-30%. En mer specifik siffra säger dessutom 30,9%

Så där får de rödgröna rätt.

Men det finns ett par saker de väljer att inte nämna:

T.ex. att ungdomsarbetslösheten i Sverige faktiskt har varit på 25% (om man räknar enligt säsongsrensade värden) ända sedan 2005. År 2006, precis innan maktskiftet, låg siffran dessutom på 28,1%

Om man jämför det med dagens statistik är siffrorna faktiskt inte så anmärkningsvärt höga - nivån har varit i princip den samma hela tiden.

Trots det väljer man att kalla dagens ungdomsarbetslöshet för "kris" och "skitår"... men på Göran Perssons tid hette det "brinnande högkonjunktur". Då gick SSU minsann inte ut och sa att "1 av 4 ungdomar är arbetslösa"...

Det tycker jag man borde tänka på.

Men, men... om vi återgår till definitionen av "ungdomsarbetslöshet".

Som jag sa tidigare:
Det är hur du väljer att definiera en arbetslös ungdom som avgör vilka siffror du får fram.

Nu tänkte jag pröva ett annat synsätt:

Om vi denna gång tar bort heltidsstuderande ur statistiken - då halveras siffran 30,9% och blir istället till 14,3%

Vill man gå ännu längre kan man välja att jämföra antalet arbetslösa enbart med det totala antalet ungdomar i 15-24 års åldern, istället för storleken på arbetskraften.

Då blir ungdomsarbetslösheten bara 5,8%

För mer information, se förklaringen på Svenskt Näringslivs hemsida.

Min poäng är:

Det går att få fram både höga och låga siffror vad gäller ungdomsarbetslösheten. Vet man hur man ska definiera begreppet "arbetslös ungdom" kan man nästan avgöra i förväg vilken typ av siffra man får fram.

Detta gör de båda blocken naturligtvis till förmån för sin egen politik - och det är väl det debatten handlar om egentligen. Man använder statistiken för att säga vem som är bäst och sämst.

Det är lite grann som Mark Twain sa:

"Det finns tre sorters lögner. Lögn, förbannad lögn och statistik."

Som ni säkert redan vet så har jag tagit ställning. I egenskap av anhängare till alliansen och kandidat till kommunfullmäktige för Folkpartiet - så kommer även jag att ta strid för en viss typ av statistik och definition.

Jag har försökt här att vara saklig, föra fram raka fakta och presentera flera sätt att tolka ungdomsarbetslösheten.

Men jag är som sagt inte neutral - kom ihåg det.

Jag hoppas ändå att jag har bidragit till lite omtanke och klarhet, i denna förvirrande debatt om siffror och procentsatser.

Och tror ni inte på mig kan ni alltid söka själva - på google, SCB, Eurostat, Svenskt Näringsliv, Ekonomifakta osv.

Ha det gott!

Debatt i Fittja

2010-08-20T14:16:00.007+02:00

Igår kväll gick jag och lyssnade på en debatt i Ungdomens Hus i Fittja.

Alla partier var representerade - även det lokala Botkyrkapartiet. Huvudtemat för debatten var ungdomar; ungdomsbrottslighet, ungdomsarbetslöshet osv.

Det blev en väldigt högljud och vild diskussion - inte minst från publiken.

Fittja är den kommundel i Botkyrka där vänstern (i synnerhet socialdemokraterna) är som allra starkast. Därför är det föga förvånande att sympatin för de rödgröna politikerna var stor redan från början.

Men det jag tycker var allra mest sorgligt i debatten var att man reagerade så starkt på i princip allting.

Alla argument och åsikter fylldes på med så mycket känslor och kontroverser att man efter ett tag inte diskuterade sakfrågor längre.

"Regeringen skiter i ungdomar, närakuten i Fittja lades ner därför att vi har ett elakt sjukvårdslandstingsråd som heter Filippa Reinfeldt, vi har ungefär lika stor ungdomsarbetslöshet som i Spanien, vi rödgröna lovar att alla arbetslösa i Botkyrka ska ha jobb innan valet " osv.

Sånt fick man höra från de rödgröna... och tyvärr gick det hem hos flera i publiken.

Men jag vill ändå se på den här debatten som en viktig erfarenhet. Nu måste vi borgare visa att vi kan stå för vad vi tycker trots att våra åsikter är opopulära och trots att stormen av känslor blåser rakt emot oss.

Det är såhär vi och våra åsikter ställs på prov - nu gäller det att visa att vi har principer och att vi står för dem.

Här följer ett par bilder från igår kväll:

Panelen från vänster:

Rödgröna: Mats Einarsson (V), Jakop Dalunde (MP), Katarina Berggren (S)

Alliansen: Oskar Freiman (KD), Lars Johansson (FP), Anders Peterson (M), Christine Chambay (C)

Övriga: Ulla Ludvigsson (BP)

Ett valresultat...

2010-08-13T19:36:00.004+02:00

... eller rättare sagt partitest resultat.

Jag satt och läste igenom Per Petterssons blogg och hittade ett par inlägg som ledde till ännu ett kul partitest, gjort av databasen Valpejl.

Jag gillar partitest.

Visserligen är de aldrig helt tillförlitliga, resultaten kan alltid diskuteras och ifrågasättas hur man än gör det.

Men det spelar egentligen ingen roll för mig personligen.

Det är en kul grej som jag kan hålla på med när jag är uttråkad. Dessutom har resultaten från de flesta partitest ofta stämt ganska bra överrens med mina riktiga åsikter.

Så efter att ha fått höra hur andra mixat och trixat med valpejls partitest - tänkte jag passa på att göra detsamma.

Till ingens stora överraskning är Folkpartiet störst med 85%

Notera att på 8 punkter har jag valt "ingen åsikt", främst eftersom jag ställer mig neutral till vissa av de påståenden man ska besvara i det här testet.

Likt Per Pettersson följer här en 20 i topp lista över vilka kandidater som bäst matchar mina åsikter:

(jag har markerat i fet stil vilka kandidater från respektive borgerligt parti som står mig närmast)

1. Amanda Brihed (FP) - 89%

2. Metin Hawsho (FP) - 88%

3. Lennart Nilsson (FP) - 87%

4. Mats Gerdau (M) - 85%

5. Andreas Fischer (FP) - 85%

6. Lars Johansson (FP) - 85%

7. Maria Bergström (FP) - 85%

8. Gustaf Hoffstedt (M) - 85 %

9. Michael Harvey (KD) - 85%

10. Mary X Jensen (M) - 84%

11. Johnny Munkhammar (M) - 84%

12. Amelie Tarschys Ingre (FP) - 84%

13. Jessica Ericsson (FP) - 84%

14. Martin Andreasson (FP) - 83%

15. Robert Halef (KD) - 83%

16. Kerstin Lundgren (C) - 83%

17. Anna Steele Karlström (FP) - 83%

18. Magnus Andersson (C) - 83%

19. Mattias Lönnqvist (FP) - 83%

20. Lennart Rohdin (FP) - 82%

Sedan följer lite eget trixande från samma test.

Jag presenterar här två kandidater från respektive övrigt parti - fi, sd, pp samt de rödgröna partierna. Överst står den kandidat som matchar mina åsikter bäst, och nederst står den kandidat som matchar mina åsikter minst.

Laszlo Donat (PP) - 68%

- Jerker Montelius (PP) - 16%

Stefan Lundkvist (SD) - 66%

- Jimmie Stranne (SD) - 26%

Arne Närström (S) - 62%

- Käte Diederichsen (S) - 30%

Jakop Dalunde (MP) - 60%

- Gustav Fridolin (MP) - 41%

Lotten Sunna (FI) - 56%

- Stina Svensson (FI) - 31%

Dror Feiler (V) - 40%

- Jenny Wrangborg (V) - 29%

Det är lite kul!

Jag funderar ju på att personrösta nu till valet.

Naturligtvis röstar jag på mig själv till kommunfullmäktige - men jag har fortfarande inte bestämt vilka kandidater jag ska rösta på till riksdag och landsting.

Vem vet... kanske det här testet blir som en liten vägledning. Ifall jag inte hittar anledning att ifrågasätta det.

Jaja... vi får väl se.

Folkpartiet tar krafttag för ökat ansvar i skolan!

2010-08-09T16:29:00.016+02:00

Jan Björklunds sommartal på Marstrand uppmärksammades särskilt i år när det kom fram ett utspel om att föräldrar till stökiga barn ibland ska sitta med i klassrummet - som ett sätt att ta ansvar för sina barns handlingar.

Tidningar och media har gått ut ganska hårt:

De säger att Jan Björklund vill "tvinga" föräldrarna, man kallar förslaget naivt & kontraproduktivt och beskriver det rentav som en "disciplinär åtgärd".

Det sista tycker jag var lite att ta i.

Jag har inte personligen lyssnat på hela talet, men jag har läst det via Folkpartiets hemsida. I och med det märker jag att kritikernas benämning av Björklunds förslag som "tvång" är taget lite grann ur sitt sammanhang.

Det handlar egentligen inte om något "tvång", utan snarare om en nödåtgärd som ska vidtas vid extrema fall, eller om inget annat alternativ finns tillgängligt.

Dessutom ska det vara helt i enighet med föräldrarna och lärarna - en överenskommelse helt enkelt.

Så att benämna det som "tvång" och "disciplinära åtgärder" är lite att dra det till sin spets.

Däremot förstår jag ändå kontroversen med hela idén. Jag måste faktiskt erkänna att jag själv är något tveksam ifall vi ska gå till väga med exakt den metoden. Jag har inte riktigt tagit ställning ännu.

Men Jan Björklund är ändå inne på helt rätt linje.

Det är inte själva "tvånget" som är huvudfrågan - det handlar om att slå näven i bordet och kräva ordning i en stökig miljö, istället för att sitta och rulla tummarna.

Där har inte bara lärare ett ansvar - utan även föräldrarna.

Det är föräldrarna som har ansvaret och skyldigheten att uppfostra sitt barn, det är helt enkelt inget snack om saken.

Problemet är att långt ifrån alla föräldrar tar det ansvaret - och det får negativa följder för barnet och dess prestationer i skolan.

Innan jag började på Frans Schartaus Gymnasium tillbringade jag mitt första gymnasieår i en skola i Liljeholmen.

Själva upplägget och studiesystemet tycker jag var alldeles utmärkt - men eleverna på den skolan var allt annat än ambitiösa.

De kom en halvtimme sent till varje lektion, pratade hellre med varandra än att lyssna på läraren, vissa gick ut och tog rast mitt i lektionstid - ibland även mitt i en genomgång!

Jag kan faktiskt inte komma ihåg någon av mina klasskamrater från den skolan som inte hade minst ett eller två (och ofta många fler) IG i sitt slutbetyg.

Till råga på alltihop kommer jag ihåg vad mina föräldrar berättade för mig om föräldramöten på den skolan.

Det var totalt två möten - ett som min pappa gick på och ett som min mamma gick på.

Båda berättade ungefär samma historia:

Förutom de själva närvarade bara "ett" par föräldrar på respektive möte.

Så mycket brydde sig de föräldrarna om sina barns skolgång - och konsekvenserna av detta märkte jag av varje dag jag gick till den skolan.

Efter ett tag blev det för mycket för mig, så jag slutade där - och bytte till Frans Schartau där jag tillbringade resten av min gymnasietid.

Slutsatsen blir för mig ganska enkel:

Föräldrarnas engagemang i sitt barns skolgång gör skillnad! Och det finns faktiskt de föräldrar som inte är engagerade i sina barns skolgång - det har jag personligen både sett och upplevt.

De föräldrarna måste på ett eller annat sätt ta sitt ansvar.

Det är Jan Björklunds budskap - och där har han faktiskt helt rätt! Oavsett vad man tycker om föräldrar i klassrummet.

Folkpartiet har nu visat att de tänker ta krafttag för att öka ordningen i skolan - så att elever kan uppfylla sina mål, få godkänt i alla ämnen och därmed uppnå sina drömmar i livet.

Det är faktiskt det som är poängen med att vi har en skola.

Därför vill jag ge stort beröm till Jan Björklund för att han visar framfötterna i den här frågan!

Rösta Folkpartiet 2010!

Läs även: Per Altenberg, Linnéa Darell, Gulan Avci, Kristina Palmgren, Malin Danielsson, Rasmus Jonlund, Nina Larsson, Pär Gustafsson, Per-Åke Fredriksson, Anna Lundberg, Frida M Simonsson, Roger Haddad, Helena von Schantz, Reflekterat

Vad har ni haft för er medan jag varit borta?

2010-08-07T20:42:00.005+02:00

Jag kom precis tillbaka från en kort semester på Cala d'Or, Mallorca - därför har det varit lite svårt att uppdatera.

Främst eftersom det inte går att läsa den svenska tidningen när man befinner sig utomlands.

Trots detta har jag fått höra om den tragiska incident som hände för drygt en vecka sedan, då en 19-åring sköts till döds utanför Grindtorpsskolan i Alby.

Det är helt enkelt fruktansvärt!!

Jag kan inte sätta ord på det... jag känner mig chockad!!

Det är förmodligen ingen nyhet att Botkyrka ryktas vara ett kriminalitetens tillhåll - men det är värre nu än det någonsin varit tidigare!

Blott ett kvarter från mitt hus blir en man skjuten, han förs till sjukhus, klarar sig - medans poliser patrullerar min gata.
I kiosken strax bredvid var det några som välte en bil och brände den, knappt ett par dagar senare.

Och nu har det gått så långt att Seedy Rahman Jammeh, en kille i min egen ålder, blivit mördad!

Frustrationen är så stark att jag inte kommer på något vettigt sätt att uttrycka hur jag känner.

Jag är bara... arg!

Vi kan inte låta det här fortsätta...

Det behövs rejäla krafttag i Botkyrka för att bekämpa och förebygga ungdomsbrottsligheten!

Hur? Det kan jag inte säga bara så där. Det finns helt enkelt ingen mirakelkur för sådana här problem.

Men vi måste sätta oss in i problematiken och försöka hitta en lösning!

Det är inte förrän man börjar som man kan sträva efter resultat...

En annan nyhet som fångade min uppmärksamhet är det roliga avhoppet från miljöpartiets sida.

25 miljöpartister, flera av dem med tunga poster, har helt enkelt hoppat av sitt parti till förmån för alliansen.

Det är kul!

Vad blir den styrande vänstermajoriteten i Botkyrka utan sin gröna tredjedel? Kanske drömmarna om ett majoritetsskifte i kommunen inte är helt ouppnåbara?

Vi får fortsätta hoppas!

Aja, nu har jag nyheter att läsa och en valrörelse att förbereda mig inför.

Jag skriver mer senare under nästa vecka!

Läs även: Andreas Froby

Stolthet & USA!!

2010-07-27T18:45:00.011+02:00

Igår inleddes 2010 års stora Pridevecka i Stockholm.

Då jag i slutet på veckan ska resa utomlands kan jag tyvärr inte delta på något av de flera evenemang som anordnas.

Men jag tycker det är ett superba evenemang!

Mycket behöver fortfarande göras för att förbättra attityden gentemot och situationen för HBT personer.

Homosexualitet var fram till 1944 olagligt, och ända fram till 1979 betraktades det enligt medicinska termer som en psykisk störning.

Inte förrän 2009 började det bli lagligt för homosexuella att ingå äktenskap!

Visst går det framåt, men på tok för långsamt!

En annan viktig sak att nämna, som väckt min uppmärksamhet kring ämnet, är de upplevelser Amanda Brihed fått erfara då hon tvångssteriliserades som ett villkor för att få genomgå könsbyte.

Jag blir rörd, gripen och väldigt frustrerad!

Att sånt här förekommer i ett så välutvecklat land som Sverige är fullständigt galet!!

Jag har inte uttalat mig särskilt mycket om HBT frågor förut, men nu känns det verkligen som att något måste göras!

Vi är ju för tusan inne i 2000-talet, och fortfarande verkar det inte vara en självklarhet att HBT personer är lika mycket människor som vi andra!

Vem som är ihop med vem, och vad de har för sig privat - vad har vi med det att göra?

Varför sånt förakt mot människor för att de, liksom vi alla, försöker vara sig själva?

Nej... jag är glad att det finns evenemang som Prideveckan. Det behövs verkligen för att förändring överhuvudtaget ska ske.

En annan stor nyhet denna vecka måste väl vara Wikileaks och deras nyliga publikation av ca. 91.ooo rapporter innehållande hemligstämplad information om USA:s agerande i Afghanistan.

Skriverierna har varit så många att jag inte lyckats snappa upp riktigt allting - men jag vet så pass mycket att det handlar om att USA mörkat inte bara antalet civila offer, utan också hela bilden av vad som pågår i Afghanistan.

De har tydligen inte så stor kontroll som de påstår sig ha.

Jag har själv läst igenom ett fåtal rapporter i den mån jag har kunnat (det är mycket kodord, förkortningar och siffror som ofta är svåra att tyda) och det ser verkligen ut som tillförlitlig information.

I rapporterna nämner man inblandade enheter, exakt tid & datum, exakta koordinater, vilken typ av händelse det rör sig om, dödssiffror, siffror över skadade osv.

Det är helt enkelt för mycket för Wikileaks att ha hittat på själva - uppgifterna stämmer, allt tyder på det.

Så det är egentligen inte så svårt att förstå att Vita Huset fördömer läckan så starkt.

De kan prata hur mycket de vill om sina trupper och landets säkerhet - men har man begått illdåd som man har gjort nu, förtjänar det att uppmärksammas.

Särskilt om den skyldige påstår sig vara en "försvarare av frihet och demokrati i världen".

Vi måste vara kritiska även mot sådana länder.

Så för min del är det bara bra att sån här information kommer ut.

Om en regering skickar trupper för att kriga utomlands, så är väl det minsta vi kan begära - att vi faktiskt får veta vad de gör därborta.

Inget annat alternativ är vettigt.

För mer information om wikileaks läckan, läs artikeln i SvD av Annika Beijbom (FP)

Läs även: Amanda Brihed, Andreas Froby, Linnéa Darell, Rebecca Bakszt, Victor Zetterman, Peter Andersson, Martin Moberg, Henrik Alexandersson, Opassande, Lars-Erick Forsgren

Fri rörlighet, va?

2010-07-25T14:10:00.012+02:00

(bilden är tagen från imdb.com)

Jag har tillbringat många av mina sommarlovs kvällar med att titta på film.

En av filmerna jag minns särskilt såg jag för ett par veckor sedan - det är filmen ni ser på bilden.

Den handlar om en 17-årig kille från Kurdistan som försöker ta sig till England för att återförenas med sin flickvän. Han kommer så långt som till norra Frankrike, men där tar det slut då han grips av franska polisen efter att ha gömt sig i en lastbil som skulle ta honom över Engelska kanalen.

Han blir tillslut frigiven och slipper undan deportering, men p.g.a. den lokala lagstiftningen tillåts han inte resa över kanalen - och måste helt enkelt stanna där han befinner sig.

Han är däremot fast besluten att ta sig dit han ska. Han är faktiskt så orubblig att han försöker simma över kanalen.

Jag rekommenderar filmen, den väckte många känslor.

Den tar verkligen upp frågan invandring och integration - och den stora problematik som ämnet utgör.

För det är verkligen ett väldigt svårt ämne.

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, artiklarna 13 och 14 fastställer klart och tydligt att varje människa har rätt att röra sig fritt i såväl sitt eget land som alla andra länder, samt även bosätta sig i vilket land han/hon vill.

Nu kan man säga vad man vill om FN, men just de mänskliga rättigheterna är för mig riktlinjer i hur man bör agera i sådana frågor.

Jag är fullt medveten om att det inte går att släppa in varenda invandrare och asylsökande.

Det är inte realistiskt.
Man kan helt enkelt inte rätta till "all" världens fel, hur sorgligt det än är.

Vi kan inte göra allt - men vi kan banne mig göra något!

Till att börja med måste vi ändra inställning.

Som det ser ut i Sverige idag måste man ha flyktingstatus för att beviljas uppehållstillstånd - dvs. man får bara komma hit om man är förföljd eller på något sätt hotad i sitt hemland.

Men ibland räcker inte ens det!

Jag skrev tidigare om Mir Abbas, och hans tragiska liv.

Han var förföljd och hotad, inte bara i sitt hemland - utan i stort sett hela den muslimska världen.

För att han var "Hazar" - mindervärdig. Och framför allt för att han var homosexuell.
Hans hemland Afghanistan har dessutom varit i krig sedan 9 år tillbaka, och det finns bestämmelser som säger att man inte får utvisa asylsökande hur som helst under sådana omständigheter.

Trots detta resonerade migrationsverket som så att "han kan leva tryggt i Kabul bara han slutar vara homosexuell". (den ursprungliga artikeln hittar ni här)

Men iof. är detta relativt förståeligt.

Om man bara tillåter "flyktingar" att komma till Sverige, så påstår alla asylsökande att de är flyktingar - och då går det ju inte att se skillnad på de som verkligen behöver asyl, och de som inte behöver!

Hur ärlig man än är, hur hemsk bakgrund man än har - så kan man ändå nekas asyl.

Eftersom det inte går att avgöra ifall din berättelse är trovärdig eller ej.

Det var det som hände Mir Abbas.

Om vi istället hade en mer öppen och generös syn på invandring...

Om vi t.ex. även öppnade oss för arbetskraftsinvandring - då skulle man inte längre behöva utge sig för att vara flykting för att få komma till Sverige.

Man skulle inte behöva ljuga - och därmed vore det mycket enklare för migrationsverket att bedöma ifall personen i fråga är i behov av asyl eller inte.

Ibland skulle vi givetvis behöva säga nej - man kan inte säga ja hela tiden.

Men genom att urskilja flyktingen från den som söker arbete, så kan man ändå ge hjälp till flera av de som behöver - utan att för den sakens skull släppa in allihop.

Slutsatts: en generös invandringspolitik blir inte bara smidigare, det blir så mycket mer humant.

Vi kan inte göra allt - men vi kan göra något!

Tänk på FN:s deklaration och de två artiklarna. Vi har skrivit på den deklarationen - så nu får vi ta det ansvar som detta innebär.

O, jag kan fortsätta hur länge som helst på det här ämnet! Det är kanske en av mina "hjärtefrågor".

Men nu måste jag sätta punkt. Annars orkar ingen läsa vad jag skrivit.

Jag skriver säkert mer om det i framtiden.

Mina tankar under en kokhet semester...

2010-07-18T22:35:00.006+02:00

I min tillvaro står allting helt stilla just nu.

Det händer ingenting.

Jag sitter för det mesta hemma om dagarna - utan att göra särskilt mycket.

Alla aktiviteter är i princip inställda, inklusive de politiska.

De flesta är ju på semester nu...

Så jag har tagit det väldigt lugnt - det är därför jag har dröjt lite med att skriva.

Faktum är att tillvaron verkar så lugn och händelselös att det inte skrivs om så värst mycket i tidningarna.

Åtminstone inte om man kollar huvudrubrikerna.

Efter Almedalsveckan har allt coolat ner sig ordentligt.

Den enda diskussion jag någorlunda iakttagit är den om Littorin.

Men jag kände inte för att kommentera det. För att vara helt ärlig tycker jag att hela händelsen är väldigt ointressant.

Såvitt jag vet har man inte ens lyckats fastställa om han ens har köpt sex eller inte.

Och även om han har det så känns det rätt lönlöst att göra en stor grej av det nu.

Littorin har avgått - det är liksom inte regeringens sak längre.

Aftonbladet sägs t.o.m. ha gått för långt i sina uttal mot Littorin.

Dessutom har det visat sig i slutändan att regeringens förtroendesiffror inte har påverkats av denna incident.

Sammanfattningsvis: Hela diskussionen känns väldigt meningslös.

Vad jag personligen är mer intresserad av, är valet.

Blockens politik, sakfrågor, förslag, partiprogram, vallöften mm.

När man började skriva om Littorin försökte man nämligen sammankoppla det med valet. Man sa att förtroendet för regeringen skulle minska och att en storskandal var på gång osv.

Vad har det med valet i sig att göra? Det förstår inte jag.

Aja, det är väl det jag kan komma att tänka på en varm sommardag - med värmebölja på 30 grader +

Hoppas valrörelsen och alla debatterna börjar ta fart riktigt snart, så att man får något att göra och skriva om!

Almedalen - dag 3: "Folkpartiets dag"

2010-07-06T20:06:00.012+02:00

Idag kan man säga var min personliga höjdpunkt på Almedalsveckan:

Folkpartiets dag!!

I stort sett hela min dag har gått åt att kampanja för partiet.
Jag har cyklat runt både inom och utom Visby för att dela ut flygblad till förbipasserande människor.
Jag har hjälpt till i Almedalsparken med att dela ut flygblad, blåsa ballonger till barnen, stå och prata med nyfikna människor och bara varit där - för att finnas till hands helt enkelt.
Vad gör man inte för partiet nu under valåret?

Inför Jan Björklunds tal fick jag bland de allra bästa platserna:
Framför scenen någon knapp meter från partiledaren, omgiven av ett stort flertal unga partikamrater.
Jan Björklund var lysande som vanligt. Jag gillar hans sätt att tala och framföra sina budskap.
Det är klart, tydligt... och rimligt. Han kommer hela tiden fram till en logisk slutsats.
Så för de som inte har en klar uppfattning nog om Jan Björklund: lyssna på hans tal.

Då så, här kommer fler bilder:

Kul musikgruppHär syns jag bland alla unga folkpartisterStor publik ännu en gångJan Björklund (Fp)

Almedalen - dag 2: "Vänsterpartiets dag"

2010-07-05T19:59:00.019+02:00

Jag har tillbringat min andra dag i Almedalen med att ta det lite lungt.
Jag gick på ett par seminarier men inte alls lika många som igår.
Så kan man också göra.

Därmed inte sagt att dagen inte varit händelserik. Flera av småpartierna börjar bli alltmer synliga.
Sverigedemokraterna, som jag tidigare misstänkte var "uteslutna", verkar ha haft verksamhet på gång att döma av alla banderoller och folk klädda i deras partifärger.
Jag har vid några tillfällen även sett Nationaldemokraterna, precis vid hamnen inte långt ifrån familjens segelbåt!
Feministiskt initiativ har också varit synliga. Ingen Gudrun, men flera andra människor.

Dessutom har jag lyckats träffa på flera av mina partikamrater - det är trevligt. Jag hoppas på att få kampanja med dem imorgon då Folkpartiet har sin dag.

Idag var det däremot Vänsterpartiets dag. Eller ska jag säga "Välfärdspartiet"? Som de lät kalla sig för dagen..
Jag lyssnade först på Ida Gabrielsson från Ung Vänster, och sedan på Lars Ohly.
Ja, vad ska man säga? Det var hårda ord och inga visor, precis som Reinfeldt.
Men egentligen var det bara mer av samma gamla argument och samma gamla vinklade problemformulering.
Det var väl uttryckt, klart & tydligt, rakt på sak. Det märktes att de noterade det kommande valet.
Men det sades egentligen inget nytt. Det får jag säga.

Nu avslutar jag med lite bilder:

Det här är från ett seminarium om utrikespolitik, med fokus på Ship to Gaza. Jag vet, det annordnades av vänstern och åsikterna som uttrycktes var vänsterns. Men det var ändå intressant att lyssna på. Kolla vilka som befann sig vid hamnen! Nationaldemokraterna!Debatt mellan ungdomsförbunden om ungdomsarbetslösheten.
Från vänster: Jytte Guteland - SSU, Ida Gabrielsson - Ung Vänster, Jakop Dalunde - Grön Ungdom,
Charlie Weimers - KDU, Niklas Wykman - MUF, Adam Cwejman - LUF, Magnus Andersson - CUFIda Gabrielsson - ordförande för Ung VänsterLars Ohly (V)

Almedalen - dag 1: "Moderaternas dag"

2010-07-04T20:26:00.021+02:00

Efter dryga 14 timmar ute till havs kom jag tillslut fram till Visby vid 22 tiden igår kväll. Jag var trött som tusan kan jag tala om!
Och idag, söndagen den 4 juli, inleddes Almedalsveckan år 2010, ungefär två månader innan valet.
Första dagen tillägnades moderaterna.

Det är helt fullproppat med människor här. Tidningarna verkar verkligen mena det när de säger att intresset för Almedalsveckan ökat rekordartat.
För att inte tala om temperaturen. Jag hörde någon som sa att det kanske är upp till 30 grader här nere!
Jag är inte förvånad om det stämmer.

Min dag då, kortfattat:
Jag har varit på lite seminarier. Särskilt intressant var ett seminarium där en organisation som hette "företagarna" gjorde en undersökning bland riksdagens ledamöter och bedömde vilka som ansträngt sig mest kring frågor gällande företagande.
Vem bryr sig i Riksdagen? hette det. Om företagande.
De bedömde alliansen och de rödgröna för sig - dels för objektivitetens skull.
Lite glad blev jag personligen då de 3 "bästa" allians -ledamöterna inom företagande frågorna var folkpartister, samtliga.

Till sist avrundade jag dagen med att lyssna på dagens talare: Statsminister Fredrik Reinfeldt.
Det var ett offensivt tal, det gick verkligen ut på att lyfta fram en stark allians som tar ansvar för Sverige - mot ett rödgrönt experiment som bara bidrar till att underminera de problem vi äntligen håller på att ta oss ur.
Det var kraftigt, hårda ord och man lade en hel del tyngd på att utforma talet rent retoriskt.
Det är inte ofta man hör Reinfeldt tala på det sättet. Mycket bra!

Här kommer lite bilder från dagen: Seglatsen över havet (föregående dag)

Jag i Visby hamn
Jag och Agneta Berliner (Fp) - en av riksdagsledamöterna under "företagar" seminariet. Kolla så mycket folk! Jag är också med... Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Information om framtiden

2010-07-01T21:02:00.003+02:00

Jag vet att jag varit lite tyst i bloggosfären den senaste tiden.

Men det har sina orsaker.

Imorgon beger jag mig till Gotland för att delta i Almedalsveckan.
Det har varit lite tidskrävande att förbereda sig inför resan, vilket förklarar att jag inte hunnit uppdatera på ett tag.

Jag kommer att resa med familjen och vi åker med vår egen båt - vilket gör att jag inte behöver betala för något boende.

Jag kommer att befinna mig i Gotland under tre dagar:

Söndag den 4 juli: Moderaternas dag
Måndag den 5 juli: Vänsterpartiets dag
Tisdag den 6 juli: Folkpartiets dag

Däremot kan det dröja ännu längre tills jag kommer hem igen.

Planen är att jag ska blogga från Almedalen, berätta vad jag gör och ser osv.

Däremot kan jag inte garantera att jag har full tillgång till internet.

I den mån jag har det, ska jag givetvis uppdatera bloggen. Men jag kan inte lova något.

Därför kan jag bli en aning inaktiv ett tag. Nu vet ni det!

Privatisering - Ja tack!

2010-06-22T22:50:00.015+02:00

När jag diskuterar politik med folk får jag ofta höra ordet "privatisering" nämnas i en väldigt negativ klang. Man betraktar det, med andra ord, som en självklarhet att privatiseringar är dåliga och ogynnsamma.

Jag håller inte med.

Myten om att privatiseringar av naturen är rakt igenom dåliga - är inget annat än en felaktig problemformulering från den politiskt vänstra sidan.

Landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) gick igår ut med ett utspel om att göra Danderyds sjukhus privat.

Som motivering tar hon upp privatiseringen av S:t Görans sjukhus, de framgångar som uppnåtts där och föreslår vidare att man bygger ut S:t Göran med en ny akutmottagning, ett nytt BB samt fördubbla antalet vårdplatser.

Detta har bemötts med både tveksamhet och mo t s tå nd.

Oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan (S) hävdar att man "angriper sjukhusstrukturen i Stockholms län" och "slösar bort hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar".

Jag ser ingenting konstruktivt i den kritiken.

För det första: Oavsett ägare finansieras sjukvården fortfarande av offentliga medel dvs. skatter. Det är alltså inte tal om något slöseri med någonting.

Skattebetalarnas pengar finansierar privatägda sjukhus på precis samma sätt som offentligt ägda sjukhus. Det sker ingen som helst förändring på den punkten.

För det andra: Det Ilija Batljan kallar "angrepp på sjukhusstrukturen" är bara ytterligare ett sätt för vänstern att påstå att privatiseringar är av ondo.

Utan att ange hur, varför och på vilket sätt.

"Privatiseringar är en styggelse - så är det bara", säger de på ett ungefär.

Låt mig komma med en annan bild på situationen:

Sjukvårdsfrågan, tror jag, handlar i grunden om man tror på en fri marknad eller om man tror på en statligt reglerad marknad.

Offentligt ägda sjukhus brukar ofta ha problem med byråkrati eftersom det rör sig om så långa beslutsvägar. Det leder till mindre egna initiativ som i längden drar ner på hela verksamheten.

Jag säger inte att "allt" offentligägt är ineffektivt - men i de fall då någon offentlig verksamhet är ineffektiv så måste det finnas privata alternativ till detta.

Privata alternativ har faktiskt rätt många fördelar:

Beslutsvägarna där är så mycket kortare än i det offentliga - och det gör att det blir enklare att fatta snabba beslut, snabbt anpassa sig till skiftande omständigheter (längre vårdköer, ökat tryck på personal, brist på utrymme för patienter osv.), ta spontana initiativ och hitta nya lösningar på akuta problem.

En annan viktig sak att tänka på är att privatägda företag är beroende av sina kunders efterfrågan för sin överlevnad.

När efterfrågan minskar och kunderna inte längre vill ha företagets tjänster - så går de under.

De blir därmed "tvungna" att göra ett bra jobb för att säkra sin fortlevnad.

Offentligägda företag har inte samma press på sig.

Om ett offentligägt företag hotas av konkurs kan de få pengar av staten eller landstinget (beroende på vem som är ansvarig) och därmed kan de överleva utan att nödvändigtvis förbättra sin verksamhet.

Som jag ser på det är det olika beroende på situationen.

Ibland är det bättre med offentligägda branscher. Men i andra fall är det faktiskt bättre med privata alternativ.

Privatiseringar är alltså inte rakt igenom av ondo - som vänsterpolitikerna så gärna vill påstå.

Kan det vara så att den politiska vänstern faktiskt vill att det ska råda ineffektivitet inom vissa branscher? Kan det vara så att de faktiskt vill att det ska finnas lågavlönade och utsatta i samhället?

Framför allt Socialdemokraterna påstår sig vara ett parti som står på de svagas sida.

Det ställningstagandet förutsätter ju... att det finns svaga att hjälpa.

Vad har man annars för nytta av ett parti som står på de utsattas sida?

Den dag då det inte längre finns svaga och utsatta i samhället att hjälpa - kommer vänsterpartierna att ha förverkat sin roll som "de svagas parti".

Då kommer det inte längre finnas anledning att rösta på dem.

Rätta mig gärna om jag har fel... men det verkar som att de rödgröna partierna faktiskt vill att det finns svaga och utsatta i samhället.

Därför att då kan de skylla alla problem på bl.a. "privatiseringar" och därmed vinna politiska poäng, som i sin tur kan ge dem regeringsmakten.

Hur förklarar man annars den brist på konstruktivitet som finns i kritiken mot privatiseringen av Danderyds sjukhus?

Ni får gärna komma med egna förslag.

Jag säger inte att offentliga alternativ är av ondo.

Jag säger att det helt enkelt behövs privata alternativ där de offentliga alternativen inte levererar resultat.

Birgitta Rydbergs initiativ är ett exempel på detta!

Hoppas ni känner att ni fått lite extra klarhet kring ämnet..

Läs även: Anna Starbrink, Rasmus Jonlund, Per Altenberg, Christoffer Fagerberg, Hans Åberg, Olov Lindquist

Kungen, presidenten och nobelpriset

2010-06-19T16:54:00.026+02:00

Igår var en väldigt anmärkningsvärd dag - för Stockholm stad såväl som hela landet.
Jag tvivlar starkt på att någon kan ha missat det kungliga bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling.

Jag har inte följt bröllopet eller någonting, men jag har väl sett lite grann:
Jag såg vigseln av Victoria och Daniel på TV, men inte mer än då prästen frågade "tager du" vartefter de svarade ja..
Jag kollade också lite smått på kortegen som körde omkring i stan..

Jag märker att det har förekommit mycket skriverier om bröllopet - inklusive inlägg till kritik eller försvar av monarkin.

Hur jag själv ställer mig till ämnet... det vet jag inte.

Jag vet faktiskt inte huruvida jag ska benämna mig själv som rojalist eller republikan.

Enligt liberala principer är monarkin ett förkastligt styrelseskick.

Idén om att en person skall upphöjas över alla andra, och vara mer värd än alla andra, bara för att han/hon råkar födas inom en särskild familj, samt att denne person ska få ärva posten statsöverhuvud bara för att denne är den han/hon är. Den idén går faktiskt emot demokratin och dess ideal.

Tanken att vårat lands ledare väljs av folket, och är en del av folket, är ett mycket starkt argument som för mig är svårt att avvisa.

Men man måste ändå se på det med en gnutta nyans.

Det är stor skillnad på monarken nu, och monarken för ett par hundra år sedan...

Carl XVI Gustaf är inte ens i närheten av den kung Gustav Vasa eller någon av de andra kungarna före demokratiseringen av Sverige var.

Jag tycker inte man kan benämna den svenska monarkin som den är idag som en "kvarleva från då Sverige var en diktatur" - eftersom allt det "diktatoriska" med kungligheten i princip rensats bort.

Monarkens politiska inflytande har kraftigt reducerats - från total makt till ingen makt alls. Och därmed har monarkin formgetts så att den kan ta plats i ett demokratiskt samhälle.

Kungen spelar numera en symbolisk roll - som ger väldigt god PR för Sverige.

En liten kul liten tanke jag har lekt med är:

Om vi nu avskaffade monarkin - vem ska då dela ut nobelpriset?

Nobelpriset är ett bra exempel på PR och reklam som man associerar till Sverige. Och att man får det av "kungen" är en av faktorerna som gör det så speciellt.

Att få priset av en president tror jag skulle genast sänka kvalitén och det unika med alltihop.

Ett pris från en president kan de flesta nämligen få i sitt eget land, utan att ha gjort mycket nytta för omvärlden. Men just nobelpriset måste man ta i lite extra för att få - och som belöning får man uppleva något extra, då man reser till Stockholm och får skaka hand med kungen.

Hur ska vi lösa denna problematik, om vi avskaffar den svenska monarkin?

Det får ni republikaner gärna försöka svara på...

Det gör oss helt enkelt mer unikt som land att ha en kung som "ambassadör" än en president.

Med republik skulle vi lova och prisa vårat statsöverhuvud vart fjärde år, då han/hon antingen nyväljs eller omväljs som ledare för vårat land.

Medan stora rojalistiska evenemang som bröllop eller kröningar bara sker ca. en gång vart 30:e år...

Vem som upphöjs mer eller mindre kan nämligen diskuteras. Samt huruvida personen i fråga gjort sig förtjänt av det..

I grund och botten är jag nog lite mer republikan än rojalist.

Men jag kan inte riktigt bestämma mig - eftersom jag tycker att båda sidor har väldigt starka argument, och även allvarliga brister (som jag redogjort lite för tidigare).

Så tillsvidare förblir jag neutral i frågan om monarki eller republik. Det får helt enkelt bero på debatten och utvecklingen.

Läs även: Annika Beijbom, Carina Boberg, Christoffer Fagerberg, Andreas Froby, Helena von Schantz

SCB eller Sifo? - Jag vet inte

2010-06-13T12:29:00.003+02:00

För inte så länge sedan lanserade SCB sin stora undersökning av partisympatier.
Enligt vad jag har hört ska denna undersökning vara den allra mest pålitligaste av opinionsmätningar.
Därför kändes det väldigt bittert då mätningen visade på en rödgrön majoritet med ca 50% och en borgerlig allians som låg under med drygt 6 procentenheter.

Jag skrev tidigare ett inlägg om opinionsmätningar och hur man inte ska ta dem på för stort allvar, men jag känner samtidigt att detta är något vi bara inte kan eller får ignorera.
Ända sedan 1973, då SCB började med denna stora mätning, har dess resultat alltid stämt överens med det efterkommande valet.
Och som det ser ut nu tyder alla tecken på en rödgrön valseger - det är vad SCB:s undersökning visar oss.
Det är alltså inte så konstigt varför de kallar det en "kalldusch för de borgerliga".

Däremot har Sifo dykt upp med en nyare undersökning, i vilken de borgerliga tar tillbaka ledningen.
Detta är faktiskt väldigt spektakulärt!
SCB:s undersökning bygger nämligen på mätningar av partisympatier utförda i slutet på april/början på maj. Och vid det laget var opinionen väldigt gynnsam för de rödgröna (vilket givetvis sätter sina spår i SCB:s mätning).

Men det riktigt intressanta är att de rödgröna vid detta tillfälle inte gått ut till fullo med sin politik som de går till val på. Och att när de väl gjorde det - då vände vindarna bland partisympatierna.

Det är det vi ser i Sifo:s senaste mätning.
Med uppgifter som är mer aktuella än den från SCB:s mätning...

Men jag tror fortfarande inte att valet är avgjort redan nu. Som jag ser på det, så har vi mycket kvar att göra.
Det är precis som Per Altenberg säger:
Nu är det dags att agera..

Om det är SCB eller Sifo som är mest trovärdig... det vet jag inte.
Det kan inte jag bedöma.
Men en sak är helt säker:

Det är inte över förrän det är över - det är fortfarande 3 månader kvar till valet.
Och jag tänker ta varje tillfälle till akt att göra det jag kan - för att de borgerliga trots allt ska segra i september.
Trender kan ju brytas, oavsett hur gamla de är. Och jag är säker på att detta gäller SCB mätningarna... det är egentligen bara en tidsfråga.

Men det kommer att krävas mycket arbete, och det är bara att acceptera det.
Det finns helt enkelt inga genvägar.

Nu ser vi till att kavla upp ärmarna och fördubbla våra insatser under den tid vi har kvar!
Finns det en vilja så finns det en möjlighet...
Kämpa på!

Demonstration mot rasism

2010-06-06T17:34:00.008+02:00

Idag har jag firat nationaldagen med att delta i en demonstration mot rasism.
För två år sedan firade högerextrema grupper nationaldagen med en marsch från Karlaplan till Gärdet.
Idag bestämde vi, alla de sju riksdagspartiernas ungdomsförbund i samarbete med Ungdom Mot Rasism, att ersätta den s.k. "folkets marsch" med en marsch i en anda av mångkulturalism.
Mångfald före enfald. Kärlek istället för fördomar.
Det kan man säga var dagens led ord.
Vi samlades alla i Karlaplan där vi lyssnade till tal från alla deltagande föreningar. Efter det bildade vi led och marscherade tillsammans mot Gärdet där vi avslutade dagens aktiviteter.

Jag sammanfattar allt med lite bilder:

Samling i Karlaplan, förberedelser inför avmarsch.

Nu går vi LUF!

Fler bilder finns på min facebook sida

Välkommen till mitt hem

2010-06-05T13:41:00.009+02:00

Klockan halv åtta på torsdagsmorgonen, medan jag ligger och sover, blir en man skjuten i huvudet bara ett kvarter bort från mitt hus.
Jag märkte senare under dagen hur poliser patrullerade min gata och hade en polisbil stationerad strax vid brottsplatsen.

Och nu, natten till lördagen, hör jag att man har vält en bil och bränt upp den - detta inte heller långt från där jag bor!

Det är jätteskrämmande! Helt sjukt att sånt kan inträffa utanför ens egen dörr!

Men det är en del av verkligheten i Botkyrka:
Vi har problem med kriminaliteten och tryggheten. Särskilt i norra Botkyrka, och särskilt vad gäller ungdomar.

Vad ska vi göra? Hur ska vi göra?
Det är svårt att säga - även för mig.

Men det har utan tvekan gett mig en ordentlig tankeställare!

Jag tror att en eventuell lösning beror på flera faktorer.
Dels handlar det om att ge unga kriminella ett motalternativ till kriminalitet. De måste få hopp och en vision om en bra framtid - där det tydligen inte finns något.
Dels handlar det också om en vuxenvärld som måste ta sitt ansvar.
Föräldrar måste börja agera som riktiga förebilder - och verkligen göra det klart för sina barn hur man beter sig och inte beter sig, lärare måste vara på sina elever mer - så att de får ordning på sin skolgång, poliser måste ta även de minsta och mest vardagliga brott på allvar osv.

Med andra ord: Många bitar måste falla på plats ifall vi vill komma någon vart.

Jag kan prata hur mycket som helst om just det här ämnet, men jag sätter punkt här och nu - och får istället återkomma vid ett annat tillfälle.
Annars blir jag bara för flummig... och det löser ingenting.

Men tänk över saken! Det ska jag iaf göra.. helt klart!

Det är det minsta man kan begära...

Förskräckligt gjort av Israel!

2010-05-31T15:55:00.006+02:00

Natten mellan söndag och måndag den 30-31 maj befann sig fartyg från föreningen "Ship to Gaza" på internationellt vatten då Israelisk militär stormade och gick ombord.
Enligt den israeliska tv-kanalen Arutz Eser blev de israeliska soldaterna anfallna av personer beväpnade med knivar och yxor - och därmed bröt helvetet löst.
Upp till 16 personer beräknas ha dödats i kalabaliken utanför Israels/Palestinas kust, på internationellt vatten.

När jag fick höra nyheten blev jag, likt många andra, väldigt upprörd.
Turkiet benämner attacken som oacceptabel, svenska UD kallar till sig Israels ambassadör och säger att attacken är mycket allvarlig, de tre oppositionsledarna fördömer händelsen och resten av omvärlden reagerar ganska så självklart med ilska och vrede.

Själv säger jag att hela incidenten är mycket sorglig och frustrerande och att Israel agerat mycket illa.
För det första: Flottan befann sig på internationellt vatten! Det finns bestämmelser för sånt där!
För det andra: Skeppen bar inte enbart på "hundratals aktivister" som det hävdas från vissa, de bar också på 10 000 ton förnödenheter:
Mat, medicin, dricksvatten, byggnadsmaterial till hus, elgeneratorer, skolböcker och även leksaker till barnen.
Knappast något som militären bör känna sig hotad av.
För det tredje: Det är väl klart som tusan att det fanns hundratals passagerare med pro-palestinska åsikter, det har vi ju vetat om redan från början. I och med det man gjort nu så förhindrar man dessa aktivister från att åka till Palestina och manifestera sina åsikter.
Hur det kan ses som "demokratiskt" går bortom mitt vetande. Jag är inte intelligent nog för att svara på den frågan - fråga Israel istället...

Men vad jag än känner om just denna attack så är det av största vikt att man ser på Israel/Palestina frågan som en helhet.
Och det kräver att man ser på problemet ur båda synvinklar.
Vad ni än må tycka om min kritik gentemot Israel deklarerar jag här och nu, så att det inte blir några missförstånd: Jag är INTE anti-israel!!
Jag är varken emot israel eller pro-palestina. Men jag är inte heller någon "israel vän".
Jag tycker att båda parterna beter sig så illa att varken den ena eller den andra har gjort sig förtjänt av min gunst.
Därför kritiserar jag dem, istället för att ge beröm. I vissa fall gäller det Palestina och Hamas, men i andra fall (som nu) riktas min arga blick mot Israel.

Jag väntar med att säga mer, eftersom den här debatten präglas så otroligt av kontroverser och starka känslor. Och jag vill helst inte få någon stämpel på mig...
Varken som "israel vän" eller "pro-palestina".

Men jag kan bara inte sitta och hålla tyst i situationer som den här. Jag måste säga något...
Jag tror att en viktig förutsättning för att vi ska komma någonvart i Israel/Palestina konflikten är att man lyfter upp "både" Israels och Palestinas brister.
Båda har människoliv på sitt samvete och båda har illdåd de bör stå till svars för.
Innan den ene anklagar den andre, bör denne först ta en ordentlig titt på sig sig själv.
Men det går inte ifall omvärldens policy består av att man gynnar den ene, och missgynnar den andra.
Om vi verkligen står för tvåstatslösning - då ska vi banne mig varken vara israel eller palestina vänner!
Låt oss istället vara "pro-tvåstatslösning".

Och avslutningsvis... hoppas att det någon gång (inom en avlägsen framtid) kan bli fred mellan folk och stater. Hoppas att Israel och Palestina har kommit "någon vart" i fredssamtalen innan denna jord går under.

Hoppas något händer snart...

Läs även: Sebastian Bjernegård som gör ett bra inlägg där han beskriver helheten kring händelserna.
Och Christian Tegnvallius som tar avstånd från Israels agerande.

Mir Abbas - berättelsen om hans liv

2010-05-30T19:10:00.005+02:00

Igår efter att ha kommit hem från kampanjen i Alby surfade jag in i DN:s hemsida och läser det här: Berättelsen om Mir Abbas Safari

Jag råder er starkt att läsa hela artikeln. Den är kanske lite lång - men den är garanterat värd all tid! Jag kommer inte att sammanfatta berättelsen eftersom artikeln i princip förklarar allt. Jag kan inte uttrycka det bättre själv, med andra ord.

Jag reagerar egentligen inte annorlunda än Amanda Brihed, Opassande, Anders Nilsson eller Peter Karlberg.
Jag blir förfärad, jag blir upprörd, jag blir rent ut sagt förbannad!!
Jag blir så ledsen när jag kommer till insikt att sånt här kan hända i Sverige. Att vi har sjunkit så pass lågt...

Denna berättelse röjer helt klart bort alla tvivel:
Det är något fullständigt ruttet med den svenska synen på migration och invandring.

Se här hur migrationsverket resonerar kring en av hans asylansökningar:

"Men Mir Abbas Safari hade ju inte varit där på 17 år och därför ”inte manifesterat sin homosexualitet”. Så länge han dolde sin sexualitet kunde han alltså leva tryggt som internflykting i Kabul"

Att han var bland de lägst stående inom sin kultur, att han var utsatt p.g.a. sitt utseende med "tydliga mongoliska drag" och att hans hemland faktiskt befinner sig i krig - det var uppenbarligen inte av särskilt stort intresse!
Allt han behövde göra - var att offra sin frihet till sexuell läggning.

En smula medmänsklighet var tydligen alldeles för mycket begärt!
Att kasta bort en del av sig själv skulle han göra, men en möjlighet att börja om med sitt liv skulle han däremot inte ges!
Jag brukar säga att evolutionen går framåt - men ibland känns det verkligen inte så.

Nu har man startat en utredning kring fallet Mir Abbas. Vad man ska få ur det är jag inte helt säker på..
Men jag tycker verkligen att vi ska dra lärdom av den berättelse vi fått läsa om.
Någonting är allvarligt fel med den svenska migrationspolitiken... och vi kan inte ursäkta oss med att säga att "migration är ett svårt ämne".
Vi måste göra något!

Må Mir Abbas vila i frid - och må vår inställning till människorna i hans kläder förändras till det bättre.

Kampanj under Albydagen

2010-05-29T18:29:00.015+02:00

I regn och sol, under kraftig vind, mulen himmel och ibland stilla väder kampanjade Folkpartiet under Albydagen i Alby, norra Botkyrka.
Vi var där mellan 11 och 16, alltså i 5 hela timmar!
Det gick rätt så bra faktiskt. Vi delade ut material och folk tog mer än gärna emot. Vi fick t.o.m. hålla igen lite med utdelandet för att inte få slut på flygblad i förtid!
Ibland stannade folk upp och ville prata - men för det mesta tog de bara ett blad och gick vidare.
Närvarande partier var, förutom folkpartiet, även socialdemokraterna och moderaterna.
Närvaro från just LUF var dock lite halvdan;
Två nya medlemmar dök upp och gjorde en kanoninsats - men senare var de tvungna att bege sig.
Trots det tycker jag att vi liberaler har gjort ett superbra jobb!
I våra orangea FP-jackor sprang vi runt hela Alby centrums torg och syntes hur bra som helst. Inte en enda kotte kunde ha gått till miste om oss..
För en gångs skull var vi från alliansen dessutom fler än de rödgröna - och det glädjer mig något enormt.
Jätte bra jobbat alla som var där! Ni är super!
Fyra månader till av sånt här engagemang och valsegern bör vara vår!

Här kommer lite bilder från kampanjen:

Joakim Storeide, valombudsman FP Botkyrka

Andreas Froby

En av våra unga kandidater t ill kommunfullmäktige

Två nyvärvade medlemmar i LUF

Martin Hall (jag)
Ordförande för LUF Södertörn och kandidat till kommunfullmäktige i Botkyrka

Här syns jag med LUF loggan

Folkpartiet!!

Moralen ökar

2010-05-28T15:58:00.003+02:00

Opinionsmätningar. Alliansens övertag i opinionen verkar vara dagens mest omtalade politiska nyhet.
Detta gillar vi verkligen!
Under en allt för lång tid har jag fått läsa i tidningarna om hur de rödgröna ligger över 50%, C och KD hamnar under riksdagsspärren, SD skulle få över 4% osv.
Inte särskilt trevligt att vakna upp på morgonen och se det kan jag säga..

Men nu verkar vindarna ha vänt, och det känns alltid kul ju närmare valet vi kommer.

Samtidigt känner jag däremot att man inte bör lägga allt för mycket värde i de här opinionsmätningarna.
Som ett gammalt ordspråk uttrycker det:
"Ropa inte hej förrän du är över bäcken."

Det är fortfarande fyra månader kvar tills vi är inne i september. Som vi har lärt oss bara av det senaste halvåret - så kan mycket hända på fyra månader.
Min gissning blir att opinionen kommer fortsätta att svänga runt och de båda blockens sympatier gå upp och ner ungefär som en jojo.

Den enda gång vi egentligen vet något säkert är då vi får de första preliminära mätningarna från själva valnatten.

Visst gläds jag av att alliansens ansträngningar hittills har gett resultat - och det tycker jag absolut att ni andra ska göra också!
Men en månatlig opinionsundersökning är inte riktigt samma sak som ett riksdagsval.
Mycket beror på vilka man intervjuar, hur man intervjuar, när man intervjuar och hur intresserad av politik personen i fråga faktiskt är.
Dessutom är det många bitar som måste falla på plats innan mätningarna kan fastställas statistiskt.

Så man ska ta det med en liten nypa salt. Det är i september som allt egentligen avgörs..
Låt oss först komma över bäcken - sen kan vi ropa hej.

Men bara för att njuta av tillfället:
All välgång och lycka för alliansen nu och i fortsättningen av valrörelsen!
Fyra år till!

Ett urval av liknande inlägg:
Per Altenberg, Kent Persson, Magnus Andersson, Lilith Svensson, Johan Westerholm, Jonas Sjöstedt, Pierre Ringborg

Yankees go home!

2010-05-25T10:54:00.015+02:00

Jag läste en artikel idag i SvD.
Den rödgröna alliansen kräver att USA lämnar sina militärbaser runt om i hela världen.

"Vi ska ha en svensk position för nedrustning och avspänning. Det är viktigt att USA avvecklar sin militära närvaro runt om på jordklotet."

Så svarar Hans Linde (V).

De rödgröna driver tesen om att USA ska föregå med gott exempel genom att avveckla sina kärnvapen och militärbaser som ett sätt att bidra till en global nedrustning.
Om man ser det ur den logiken låter det ju inte särskilt fel.
Men genom att resonera på det viset får jag intrycket av att de inte är särskilt rätt ute.

Som Carl Hamilton, Niklas Frykman, Adam Cwejman, Fredrik Sneibjerg, Bawar Ismail, Martin Andreasson, Victor Zetterman, Amanda Brihed, Jesper Svensson, Sebastian Bjernegård, Andreas Froby med flera tar upp, så skulle en så stor nedrustning från USA:s sida bidra till enorm instabilitet och oro på flera fronter i världen.

Vi har Korea, där läget just nu är spänt p.g.a. den sänkta sydkoreanska korvetten.
Ett amerikanskt tillbakadragande skulle knappast lugna ner den redan rastlösa tillvaron. Att Nordkorea (som enligt utredningen låg bakom attacken) dessutom har kärnvapen i bruk lär inte minska oron särskilt mycket heller.

Borde man inte kräva av länder som Nordkorea att de ska avveckla sina kärnvapen?
Eller Iran?
Blott ett stenkast hemifrån har vi dessutom Ryssland, vars militära prestationsförmåga vi blivit varse om i Georgien konflikten.
Hur hade de rödgröna tänkt sig att de skulle bidra till den s.k. "nedrustningen"? Dessutom utan ett USA som visar tänderna?
Det blir slående tandlöst.

Ännu intressantare blir det när man läser ytterligare en kommentar från artikeln:

"–Vi kan inte diskutera varje enskild militärbas, svarar Miljöpartiets Peter Rådberg och hänvisar till att USA har flest baser."

Så vi kan alltså inte gå in på auktoritära regimers militarism och tillgång till kärnvapen, eftersom det skulle innebära "för många diskussioner om enskilda militärbaser"?
Men att kritisera USA, det finns det minsann utrymme för.

"And the rest is silence", som Shakespeare skrev.
Och tystnaden är talande nog - särskilt då den politiska vänstern är de som talar.

Är det bara jag, eller gör inte någon annan associationer till slagord som:
"USA ut ur Vietnam, USA ut ur Irak, USA ut ur Afghanistan" osv?

"USA ut ur världen" verkar vara vänsterns nya slogan. "Yankees go home!", som man också brukade säga.

Det är en jättefin tanke det här med global nedrustning och fred på jorden.
Men så länge det finns kärnvapen och stora arméer som står under diktaturers förfogande - så måste demokratin ha någon form av motvikt, för att förhindra att den lilla vindpusten kulminerar i total storm.
Den motvikten utgörs i nuläget av USA, vare sig vi gillar dem eller inte.

Och jag ser mycket hellre att ett demokratiskt USA agerar ordningsman i fråga om global nedrustning, än auktoritära stater som Ryssland, Nordkorea eller Iran - där det riktiga hotet mot freden finns.

Ni kan det bättre än ni tror

2010-05-20T18:33:00.013+02:00

Det som inom politiken har tagit upp allra mest av mina tankar denna vecka, riktar sig kring ungdomar.
I tisdags hade jag samhällskunskap hela dagen, som vi brukar.
Den här gången kör vi ett litet projekt om valet 2010, där vi sätter oss in i aktuella samhällsfrågor, lär oss om dem, tar reda på vad partierna tycker om dem osv.
Det ska utgöra en liten grund för oss elever, så att vi åtminstone får en uppfattning om vart vi står rent politiskt.

Nästan alla jag känner utanför LUF och FP säger sig vara fullständigt ointresserade av politik.
De vet inte vart de står, de vet inte vilka de ska rösta på, de vet inte vad alliansen och de rödgröna har för politik, de vet inte vilka partiledarna är eller ens vad de heter osv.
Vidare säger de att de inte är uppdaterade i vad som händer i samhället, och därmed inte kan bilda sig en uppfattning om vilka partier som är bra och mindre bra.
Visst behöver flertalet ungdomar kanske lära sig lite mer om samhället, men personligen tror jag att de flesta ungdomar kan mer än vad de själva påstår.
Om vi tar samhällslektionerna i min skola som exempel:
Läraren för en genomgång om någon samhällsfråga eller politiskt ämne, och så fort klasskamraterna lyckats bilda sig en uppfattning om vad saken gäller börjar de genast räcka upp handen och tycka till. De tycker till väldigt mycket, och de gör det bra!
Massor med intressanta slutsatser dras, nya tankegångar förs fram och åsikterna är väldigt fascinerande att lyssna på.
De kanske inte har tillräckligt med kunskap och insikt för att ta ställning politiskt, men jag måste säga att de presterar otroligt bra med de resurser de har!

Men den stora nackdelen är att de ungdomar jag träffar och har samtalat med, inte vill kännas vid sin intellektualitet.
Det är inte så att de lider av dåligt självförtroende eller liknande (iaf. inte vad jag vet) - tvärtom.
I flera fall handlar det om väldigt självsäkra och målmedvetna personer.
Men de lyfter ändå inte fram sin förmåga att tänka, resonera, kritisera och ifrågasätta.
Och det är nästan en förutsättning för att man ska kunna intressera sig för politik överhuvudtaget.

Ja, det behövs mer kunskap. Ja, man måste sätta in sig i aktuella händelser, läsa om partierna, följa nyheterna och lära sig lite mer om hur samhället fungerar.
Men det som spelar störst roll av allt är du själv och din egen attityd.
Börja med att använda dig av de resurser du har;
Tänk, spekulera, tyck till, ifrågasätt och ha en åsikt. Engagera dig, med andra ord. Bara med hjälp av det är du på god väg.
Komplettera sedan med information om vad som händer i världen, genom att bl.a. läsa tidningar, titta på nyheterna och surfa på nätet. Bygger du väl upp ett intresse så fixar sig resten tids nog.
Men det förutsätter naturligtvis att man faktiskt intresserar sig
Varför man bör göra detta har jag redogjort för tidigare (och jag kommer förmodligen att ta upp det igen i framtiden), nämligen för att det som händer i samhället på ett eller annat sätt påverkar oss också.
"Ingen människa är en ö", som någon sa.

Tänk till, engagera dig, lär dig och intressera dig.
Politik är ett väldigt brett ämne som kräver mycket tankeverksamhet, men om man ger det en chans så blir det tillslut inte lika diffust som det verkar. Allt handlar om ett öppet sinnelag.

Om ni vill så kan ni, ungdomar!
Och ni kan det garanterat bättre än ni tror!

Debatt i Folkets Hus, Hallunda

2010-05-19T22:08:00.007+02:00

Idag närvarade jag på en paneldebatt som hölls i Hallunda, i Folkets hus.
Toppolitiker från alla riksdagspartier, utom centerpartiet, närvarade.
Det var väldigt kul och intressant!
Det jag uppskattade särskilt var att man hela tiden höll sig på en grundläggande nivå.
Dvs. man hakade inte allt för mycket upp sig i diffusa ordtermer - utan man gick väldigt mycket "rakt på sak", som någon i publiken sa.
Det är sådana typer av debatter som jag tror verkligen behövs i ställen som norra Botkyrka, där valdeltagandet faktiskt behöver förbättras ordentligt!!
Jag hoppas på ett Botkyrka där invånarna intresserar sig mer för politiken och bryr sig mer om vad som händer i samhället.
Vi lever trots allt inte i vår egen lilla bubbla - det som händer i Sverige och ute i världen påverkar våra liv. Och det påverkar oss. Så är det bara.
Lite märkvärdigt var det också att Maria Wetterstrand, som egentligen skulle komma för miljöpartiet, inte kunde närvara idag.
Det var synd, men av någon anledning ganska förutsägbart.
Om man är så känd och populär som Maria Wetterstrand är, så är man också fullbokad. I det här fallet av att hennes barn var sjukt..
Så det är inte allt för ovanligt att så högt uppsatta politiker ofta bokar av sånt här.
Jag lägger upp lite bilder från idag - hoppas ni gillar dem!

Från vänster: Kenneth G Forslund (S), Hanif Bali (M), Adam Cwejman (FP), Esabelle Dingizian (MP), Désirée Pethrus Engström (KD) och Amineh Kakabaveh (V)

Se även:
Sebastian Bjernegård

Politisk ofrihet på svensk studentnation!

2010-05-17T19:55:00.009+02:00

Efter en relativt lugn dag i skolan begav jag mig till LUF:s medlemslokal för att träffa lite folk samt komma igång med mitt bloggande.
Väl där fick jag tips om en länk, som jag eventuellt kollade upp.
Det var en artikel ur tidningen Lundagård där en LUF medlem vittnar om att hon utsatts för trakasserier på sin studentnation, för sina politiska åsikter.

"Pavlina Ekdahl berättar att trakasserierna började för ungefär en månad sedan då hon kom hem och såg att någon hade skrivit Luf med ett hjärta runt texten på hennes dörr.
Hon beskriver också en händelse som ska ha inträffat några veckor efter då två främmande män ringde på hennes dörr och påstod sig ha hindrat människor från att handgripligen ta ut henne ur huset. Från att tidigare ha uppfattat allt som ett dåligt skämt började Pavlina Ekdahl nu bli orolig.
– De var hotfulla, sade att jag skulle flytta och kallade mig för ett ”liberalt svin”, berättar hon."

Läser man vidare i artikeln så nämns det väldigt kortfattat om två andra studenter på samma nation som intygar att sådana trakasserier inte alls är särskilt ovanliga.
Den ene av dem hade t.o.m. själv blivit utsatt för liknande trakasserier, dessutom under flera års tid!
Och ändå påstår sig nationen ha varit ovetande om dessa företeelser..

Men som mest tankeväckande blir det när man läser en kommentar från Jenny Larsson, nationsombud och styrelseledamot i nationens bostadsstiftelse:

"– Smålands nations bostäder är till för i första hand medlemmar av Smålands nation som är en socialistisk nation och vi förutsätter att våra medlemmar och boende accepterar nationens politiska värderingar. Det betyder däremot inte att det är ok att någon trakasseras i sitt hem på Smålands på grund av politiska meningsskiljaktigheter, även om personer som engagerar sig i politik som direkt strider mot Smålands värderingar måste vara införstådda med att det kan verka provocerande och kontroversiellt, skriver hon."

Det är väldigt intressant när man kollar vidare på Smålands nation och bara vid startsidan får en ganska klar uppfattning om dess politiska ställningstagande.
Sen får man ju tycka vad man vill om att studentnationer tar politisk ställning...
Särskilt då de representerar studenter med ofta helt egna och skilda syner på samhället.

Men något som inte kan motsägas är att trakasserier av den typen som förekommit här är fullständigt oacceptabel!
Är det här en konsekvens av att studentnationer blandar sig in i politiken? (Vilket iaf. inte går att förneka i det här fallet)
Att man bestraffar de som inte tycker likadant?
Varför ska det vara på det viset?

Detta är en allvarlig miss i yttrande och åsiktsfriheten inom studentnationer.
Och det är inte okej! Förföljelser p.g.a. politiska åsikter hör hemma i diktaturer!
Det borde vara självklart i demokratin Sverige...

Ta en ordentlig funderare kring det här.

Se även:
Victor Zetterman
Adam Cwejman
Amanda Brihed
Pavlina Ekdahl
Sebastian Bjernegård
Andreas Froby

Martin Hall - kandidat till kommunfullmäktige!

2010-05-16T21:47:00.002+02:00

Första inlägget!

2010-05-16T21:45:00.004+02:00

Hallå!

Efter en lång tids väntan återupptar jag mitt bloggande - denna gång med lanseringen av min personvalskampanj.
Jag står som kandidat till kommunfullmäktige i Botkyrka, för Folkpartiet.
Jag finns på plats 18 på listan.
I denna blogg kommer du att kunna följa min kampanj.
Du kommer att kunna läsa om mina tankar, mina åsikter, kommentarer kring politik i Sverige och världen osv.
Det är här jag visar vad jag verkligen tänker och tycker.

Jag kommer att ha som mål, att uppdatera bloggen så ofta som möjligt.
Minst en gång i veckan ska det finnas ett nytt inlägg klart och redo att läsas.

Hoppas jag bidrar till intressant läsning!

Ha det så gott!