måndag 10 oktober 2011

Den politiska vänsterns frånvaro...

Som flera andra redan noterat blev söndagens partiledardebatt i Agenda rätt så annorlunda jämfört med tidigare. Detta beror inte enbart på att det dök upp nya ansikten i form av Annie Lööf och Åsa Romson, partiledare för C respektive MP. Inte heller på att det deltog ett ytterligare riksdagsparti i form av SD.
Det som särskilt kännetecknade just den här debatten var frånvaron av två andra partier, nämligen Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Bara några dagar tidigare hade de båda partierna i sista sekund bestämt sig för att bojkotta debatten, av den anledning att de inte ville tillbringa en timme att stå bredvid Jimmie Åkesson.
Personligen tycker jag inte att debatten i sig blev sämre för det. Allianspartierna gjorde bra ifrån sig som vanligt. Utöver det hade Miljöpartiet och Sverigedemokraterna sina invändningar, både sinsemellan och mot regeringen. Allt som allt var debatten faktiskt ganska bra.

Men naturligtvis hade det varit bättre ifall även S och V deltagit. I sann demokratisk anda är det inte mer än rimligt att man ska få kunna lyssna till representanter från samtliga politiska partier, när det anordnas sånahär debatter. Det som däremot stör mig allra mest är inte Håkan Juholts och Lars Ohlys frånvaro, utan deras problemformulering:

De hävdar båda två att ifall de skulle stå bredvid Jimmie Åkesson i studion, så skulle tittarna få för sig att SD och de rödgröna partierna "var i samma lag". Detta är faktiskt en väldigt nedsättande syn på väljarna och folk i allmänhet. Vid det här laget är det ställt bortom allt tvivel att Sverigedemokraterna inte har något som helst sammarbete, utbyte eller ens dialog med de övriga sju riksdagspartierna. I synnerhet inte med partierna på vänsterkanten. Man behöver faktiskt inte vara särskilt politiskt insatt för att förstå att det finns en fundamental skillnad mellan SD, vänsterpartierna och regeringspartierna.

Att anta att folk är så okunniga att de inte märker den skillnaden, bara för att partierna råkar befinna sig i samma rum en liten stund, är inte bara löjligt - utan också väldigt oförskämt. Hur de har tänkt vinna val och få förtroende av väljarna genom att dumförklara dem på det här viset förstår jag mig helt enkelt inte på.
För mig blir det bara ytterligare en anledning att inte rösta på dem.

S och V profilerar sig mycket gärna som de främsta motståndarna mot rasismen. Lars Ohly lovade redan under valnatten förra året, när det stod klart att SD skulle komma in i Riksdagen, att vänstern minsann ska ta debatten med de främlingsfientliga krafterna.
Socialdemokraterna har under både Sahlin och Juholt i princip stämmt in på detta löfte.

Men nu när de verkligen har chansen att ta en diskussion med SD (och naturligtvis även kritisera regeringen), så backar de ur.
De två partier som är allra mest högljudda med att profilera sig som "anti-rasister", som var så fast beslutna att "ta fajten" - vågade inte ens tillbringa en timme i en studio, att stå enbart ett par meter bredvid Jimmie Åkesson!

Där vid debatten var det bara Alliansen och Miljöpartiet som tog den diskussionen. Och som sagt blev det ändå en ganska bra debatt.
Däremot så brukar man säga att "tomma tunnor skramlar mest". Detta gällde särskilt frånvaron av S och V.

Så skulle jag sammanfatta debatten jag såg.



Läs även: