måndag 9 augusti 2010

Folkpartiet tar krafttag för ökat ansvar i skolan!


Jan Björklunds sommartal på Marstrand uppmärksammades särskilt i år när det kom fram ett utspel om att föräldrar till stökiga barn ibland ska sitta med i klassrummet - som ett sätt att ta ansvar för sina barns handlingar.

Tidningar och media har gått ut ganska hårt:
De säger att Jan Björklund vill "tvinga" föräldrarna, man kallar förslaget naivt & kontraproduktivt och beskriver det rentav som en "disciplinär åtgärd".

Det sista tycker jag var lite att ta i.
Jag har inte personligen lyssnat på hela talet, men jag har läst det via Folkpartiets hemsida. I och med det märker jag att kritikernas benämning av Björklunds förslag som "tvång" är taget lite grann ur sitt sammanhang.

Det handlar egentligen inte om något "tvång", utan snarare om en nödåtgärd som ska vidtas vid extrema fall, eller om inget annat alternativ finns tillgängligt.
Dessutom ska det vara helt i enighet med föräldrarna och lärarna - en överenskommelse helt enkelt.
Så att benämna det som "tvång" och "disciplinära åtgärder" är lite att dra det till sin spets.

Däremot förstår jag ändå kontroversen med hela idén. Jag måste faktiskt erkänna att jag själv är något tveksam ifall vi ska gå till väga med exakt den metoden. Jag har inte riktigt tagit ställning ännu.

Men Jan Björklund är ändå inne på helt rätt linje.
Det är inte själva "tvånget" som är huvudfrågan - det handlar om att slå näven i bordet och kräva ordning i en stökig miljö, istället för att sitta och rulla tummarna.
Där har inte bara lärare ett ansvar - utan även föräldrarna.

Det är föräldrarna som har ansvaret och skyldigheten att uppfostra sitt barn, det är helt enkelt inget snack om saken.
Problemet är att långt ifrån alla föräldrar tar det ansvaret - och det får negativa följder för barnet och dess prestationer i skolan.

Innan jag började på Frans Schartaus Gymnasium tillbringade jag mitt första gymnasieår i en skola i Liljeholmen.
Själva upplägget och studiesystemet tycker jag var alldeles utmärkt - men eleverna på den skolan var allt annat än ambitiösa.
De kom en halvtimme sent till varje lektion, pratade hellre med varandra än att lyssna på läraren, vissa gick ut och tog rast mitt i lektionstid - ibland även mitt i en genomgång!
Jag kan faktiskt inte komma ihåg någon av mina klasskamrater från den skolan som inte hade minst ett eller två (och ofta många fler) IG i sitt slutbetyg.

Till råga på alltihop kommer jag ihåg vad mina föräldrar berättade för mig om föräldramöten på den skolan.
Det var totalt två möten - ett som min pappa gick på och ett som min mamma gick på.
Båda berättade ungefär samma historia:
Förutom de själva närvarade bara "ett" par föräldrar på respektive möte.
Så mycket brydde sig de föräldrarna om sina barns skolgång - och konsekvenserna av detta märkte jag av varje dag jag gick till den skolan.

Efter ett tag blev det för mycket för mig, så jag slutade där - och bytte till Frans Schartau där jag tillbringade resten av min gymnasietid.

Slutsatsen blir för mig ganska enkel:
Föräldrarnas engagemang i sitt barns skolgång gör skillnad! Och det finns faktiskt de föräldrar som inte är engagerade i sina barns skolgång - det har jag personligen både sett och upplevt.
De föräldrarna måste på ett eller annat sätt ta sitt ansvar.

Det är Jan Björklunds budskap - och där har han faktiskt helt rätt! Oavsett vad man tycker om föräldrar i klassrummet.

Folkpartiet har nu visat att de tänker ta krafttag för att öka ordningen i skolan - så att elever kan uppfylla sina mål, få godkänt i alla ämnen och därmed uppnå sina drömmar i livet.
Det är faktiskt det som är poängen med att vi har en skola.

Därför vill jag ge stort beröm till Jan Björklund för att han visar framfötterna i den här frågan!
Rösta Folkpartiet 2010!



0 kommentarer: