tisdag 27 juli 2010

Stolthet & USA!!

Igår inleddes 2010 års stora Pridevecka i Stockholm.
Då jag i slutet på veckan ska resa utomlands kan jag tyvärr inte delta på något av de flera evenemang som anordnas.
Men jag tycker det är ett superba evenemang!
Mycket behöver fortfarande göras för att förbättra attityden gentemot och situationen för HBT personer.
Homosexualitet var fram till 1944 olagligt, och ända fram till 1979 betraktades det enligt medicinska termer som en psykisk störning.
Inte förrän 2009 började det bli lagligt för homosexuella att ingå äktenskap!

Visst går det framåt, men på tok för långsamt!

En annan viktig sak att nämna, som väckt min uppmärksamhet kring ämnet, är de upplevelser Amanda Brihed fått erfara då hon tvångssteriliserades som ett villkor för att få genomgå könsbyte.

Jag blir rörd, gripen och väldigt frustrerad!
Att sånt här förekommer i ett så välutvecklat land som Sverige är fullständigt galet!!

Jag har inte uttalat mig särskilt mycket om HBT frågor förut, men nu känns det verkligen som att något måste göras!
Vi är ju för tusan inne i 2000-talet, och fortfarande verkar det inte vara en självklarhet att HBT personer är lika mycket människor som vi andra!

Vem som är ihop med vem, och vad de har för sig privat - vad har vi med det att göra?
Varför sånt förakt mot människor för att de, liksom vi alla, försöker vara sig själva?

Nej... jag är glad att det finns evenemang som Prideveckan. Det behövs verkligen för att förändring överhuvudtaget ska ske.

En annan stor nyhet denna vecka måste väl vara Wikileaks och deras nyliga publikation av ca. 91.ooo rapporter innehållande hemligstämplad information om USA:s agerande i Afghanistan.

Skriverierna har varit så många att jag inte lyckats snappa upp riktigt allting - men jag vet så pass mycket att det handlar om att USA mörkat inte bara antalet civila offer, utan också hela bilden av vad som pågår i Afghanistan.
De har tydligen inte så stor kontroll som de påstår sig ha.
Jag har själv läst igenom ett fåtal rapporter i den mån jag har kunnat (det är mycket kodord, förkortningar och siffror som ofta är svåra att tyda) och det ser verkligen ut som tillförlitlig information.

I rapporterna nämner man inblandade enheter, exakt tid & datum, exakta koordinater, vilken typ av händelse det rör sig om, dödssiffror, siffror över skadade osv.

Det är helt enkelt för mycket för Wikileaks att ha hittat på själva - uppgifterna stämmer, allt tyder på det.

Så det är egentligen inte så svårt att förstå att Vita Huset fördömer läckan så starkt.
De kan prata hur mycket de vill om sina trupper och landets säkerhet - men har man begått illdåd som man har gjort nu, förtjänar det att uppmärksammas.
Särskilt om den skyldige påstår sig vara en "försvarare av frihet och demokrati i världen".
Vi måste vara kritiska även mot sådana länder.

Så för min del är det bara bra att sån här information kommer ut.
Om en regering skickar trupper för att kriga utomlands, så är väl det minsta vi kan begära - att vi faktiskt får veta vad de gör därborta.

Inget annat alternativ är vettigt.


För mer information om wikileaks läckan, läs artikeln i SvD av Annika Beijbom (FP)


söndag 25 juli 2010

Fri rörlighet, va?

(bilden är tagen från imdb.com)

Jag har tillbringat många av mina sommarlovs kvällar med att titta på film.
En av filmerna jag minns särskilt såg jag för ett par veckor sedan - det är filmen ni ser på bilden.

Den handlar om en 17-årig kille från Kurdistan som försöker ta sig till England för att återförenas med sin flickvän. Han kommer så långt som till norra Frankrike, men där tar det slut då han grips av franska polisen efter att ha gömt sig i en lastbil som skulle ta honom över Engelska kanalen.
Han blir tillslut frigiven och slipper undan deportering, men p.g.a. den lokala lagstiftningen tillåts han inte resa över kanalen - och måste helt enkelt stanna där han befinner sig.
Han är däremot fast besluten att ta sig dit han ska. Han är faktiskt så orubblig att han försöker simma över kanalen.

Jag rekommenderar filmen, den väckte många känslor.
Den tar verkligen upp frågan invandring och integration - och den stora problematik som ämnet utgör.
För det är verkligen ett väldigt svårt ämne.

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, artiklarna 13 och14 fastställer klart och tydligt att varje människa har rätt att röra sig fritt i såväl sitt eget land som alla andra länder, samt även bosätta sig i vilket land han/hon vill.

Nu kan man säga vad man vill om FN, men just de mänskliga rättigheterna är för mig riktlinjer i hur man bör agera i sådana frågor.

Jag är fullt medveten om att det inte går att släppa in varenda invandrare och asylsökande.
Det är inte realistiskt.
Man kan helt enkelt inte rätta till "all" världens fel, hur sorgligt det än är.

Vi kan inte göra allt - men vi kan banne mig göra något!

Till att börja med måste vi ändra inställning.
Som det ser ut i Sverige idag måste man ha flyktingstatus för att beviljas uppehållstillstånd - dvs. man får bara komma hit om man är förföljd eller på något sätt hotad i sitt hemland.
Men ibland räcker inte ens det!

Jag skrev tidigare om Mir Abbas, och hans tragiska liv.
Han var förföljd och hotad, inte bara i sitt hemland - utan i stort sett hela den muslimska världen.
För att han var "Hazar" - mindervärdig. Och framför allt för att han var homosexuell.
Hans hemland Afghanistan har dessutom varit i krig sedan 9 år tillbaka, och det finns bestämmelser som säger att man inte får utvisa asylsökande hur som helst under sådana omständigheter.

Trots detta resonerade migrationsverket som så att "han kan leva tryggt i Kabul bara han slutar vara homosexuell". (den ursprungliga artikeln hittar ni här)

Men iof. är detta relativt förståeligt.
Om man bara tillåter "flyktingar" att komma till Sverige, så påstår alla asylsökande att de är flyktingar - och då går det ju inte att se skillnad på de som verkligen behöver asyl, och de som inte behöver!
Hur ärlig man än är, hur hemsk bakgrund man än har - så kan man ändå nekas asyl.
Eftersom det inte går att avgöra ifall din berättelse är trovärdig eller ej.

Det var det som hände Mir Abbas.

Om vi istället hade en mer öppen och generös syn på invandring...
Om vi t.ex. även öppnade oss för arbetskraftsinvandring - då skulle man inte längre behöva utge sig för att vara flykting för att få komma till Sverige.
Man skulle inte behöva ljuga - och därmed vore det mycket enklare för migrationsverket att bedöma ifall personen i fråga är i behov av asyl eller inte.

Ibland skulle vi givetvis behöva säga nej - man kan inte säga ja hela tiden.
Men genom att urskilja flyktingen från den som söker arbete, så kan man ändå ge hjälp till flera av de som behöver - utan att för den sakens skull släppa in allihop.

Slutsatts: en generös invandringspolitik blir inte bara smidigare, det blir så mycket mer humant.

Vi kan inte göra allt - men vi kan göra något!
Tänk på FN:s deklaration och de två artiklarna. Vi har skrivit på den deklarationen - så nu får vi ta det ansvar som detta innebär.

O, jag kan fortsätta hur länge som helst på det här ämnet! Det är kanske en av mina "hjärtefrågor".
Men nu måste jag sätta punkt. Annars orkar ingen läsa vad jag skrivit.

Jag skriver säkert mer om det i framtiden.

tisdag 6 juli 2010

Almedalen - dag 3: "Folkpartiets dag"

Idag kan man säga var min personliga höjdpunkt Almedalsveckan:
Folkpartiets dag!!

I stort sett hela min dag har gått åt att kampanja för partiet.
Jag har cyklat runt både inom och utom Visby för att dela ut flygblad till förbipasserande människor.
Jag har hjälpt till i Almedalsparken med att dela ut flygblad, blåsa ballonger till barnen, stå och prata med nyfikna människor och bara varit där - för att finnas till hands helt enkelt.
Vad gör man inte för partiet nu under valåret?

Inför Jan Björklunds tal fick jag bland de allra bästa platserna:
Framför scenen någon knapp meter från partiledaren, omgiven av ett stort flertal unga partikamrater.
Jan Björklund var lysande som vanligt. Jag gillar hans sätt att tala och framföra sina budskap.
Det är klart, tydligt... och rimligt. Han kommer hela tiden fram till en logisk slutsats.
Så för de som inte har en klar uppfattning nog om Jan Björklund: lyssna på hans tal.

Då så, här kommer fler bilder:
Kul musikgruppHär syns jag bland alla unga folkpartisterStor publik ännu en gångJan Björklund (Fp)

måndag 5 juli 2010

Almedalen - dag 2: "Vänsterpartiets dag"

Jag har tillbringat min andra dag i Almedalen med att ta det lite lungt.
Jag gick på ett par seminarier men inte alls lika mång
a som igår.
Så kan man också göra.


Därmed inte sagt att dagen inte varit händelserik. Flera av småpartierna börjar bli alltmer synliga.
Sverigedemokraterna, som jag tidigare misstänkte v
ar "uteslutna", verkar ha haft verksamhet på gång att döma av alla banderoller och folk klädda i deras partifärger.
Jag har vid några tillfällen även sett Nationaldemokraterna, precis vid hamnen inte långt ifrån familjens segelbåt!
Feministiskt initiativ har också varit synliga. Ingen Gudrun, men flera andra människor.

Dessutom har jag lyckats träffa på flera av mina partikamrater - det är trevligt. Jag hoppas på att få kampanja med dem imorgon då Folkpartiet har sin dag.

Idag var det däremot Vänsterpartiets dag. Eller ska jag säga "Välfärdspartiet"? Som de lät kalla sig för dagen..
Jag lyssnade först på Ida Gabrielsson från Ung Vänster, och s
edan på Lars Ohly.
Ja, vad ska man säga? Det var hårda ord och inga
visor, precis som Reinfeldt.
Men egentligen var det bara mer av samma gamla arg
ument och samma gamla vinklade problemformulering.
Det var väl uttryckt, klart & tydligt, rakt på sak. Det märktes
att de noterade det kommande valet.
Men det sades egentligen inget nytt. Det får jag säga.


Nu avslutar jag med lite bilder:
Det här är från ett seminarium om utrikespolitik, med fokus på Ship to Gaza. Jag vet, det annordnades av vänstern och åsikterna som uttrycktes var vänsterns. Men det var ändå intressant att lyssna på. Kolla vilka som befann sig vid hamnen! Nationaldemokraterna!Debatt mellan ungdomsförbunden om ungdomsarbetslösheten.
Från vänster: Jytte Guteland - SSU, Ida Gabrielsson - Un
g Vänster, Jakop Dalunde - Grön Ungdom,
Charlie Weimers - KDU, Niklas Wykman - MUF,
Adam Cwejman - LUF, Magnus Andersson - CUFIda Gabrielsson - ordförande för Ung VänsterLars Ohly (V)

söndag 4 juli 2010

Almedalen - dag 1: "Moderaternas dag"

Efter dryga 14 timmar ute till havs kom jag tillslut fram till Visby vid 22 tiden igår kväll. Jag var trött som tusan kan jag tala om!
Och idag, söndagen den 4 juli, inleddes Almedalsveckan år 2010, ungefär två månader innan valet.
Första dagen tillägnades moderaterna.


Det är helt fullproppat med människor här. Tidningarna verkar verkligen mena det när de säger att intresset för Almedalsveckan ökat rekordartat.
För att inte tala om temperaturen. Jag hörde någon som sa att det kanske är upp till 30 grader här nere!
Jag är inte förvånad om det stämmer.


Min dag då, kortfattat:
Jag har varit på lite seminarier. Särskilt intressant var ett seminarium där en organisation som hette "företagarna" gjorde en undersökning bland riksdagens ledamöter och bedömde vilka som ansträngt sig mest kring frågor gällande företagande.
Vem bryr sig i Riksdagen? hette det. Om företagande.
De bedömde alliansen och de rödgröna för sig - dels för objektivitetens skull.
Lite glad blev jag personligen då de 3 "bästa" allians -ledamöt
erna inom företagande frågorna var folkpartister, samtliga.

Till sist avrundade jag dagen med att lyssna på dagens talare: Statsminister Fredrik Reinfeldt.
Det var ett offensivt tal, det gick verkligen ut på att lyfta fra
m en stark allians som tar ansvar för Sverige - mot ett rödgrönt experiment som bara bidrar till att underminera de problem vi äntligen håller på att ta oss ur.
Det var kraftigt, hårda ord och man lade en hel del tyngd på a
tt utforma talet rent retoriskt.
Det är inte ofta man hör Reinfeldt tala på det sättet. Mycket bra!

Här kommer lite bilder från dagen: Seglatsen över havet (föregående dag)
Jag i Visby hamn
Jag och Agneta Berliner (Fp) - en av riksdagsledamöterna under "företagar" seminariet. Kolla så mycket folk! Jag är också med... Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

torsdag 1 juli 2010

Information om framtiden

Jag vet att jag varit lite tyst i bloggosfären den senaste tiden.
Men det har sina orsaker.

Imorgon beger jag mig till Gotland för att delta i Almedalsveckan.
Det har varit lite tidskrävande att förbereda sig inför resan, vilket förklarar att jag inte hunnit uppdatera på ett tag.

Jag kommer att resa med familjen och vi åker med vår egen båt - vilket gör att jag inte behöver betala för något boende.

Jag kommer att befinna mig i Gotland under tre dagar:

  • Söndag den 4 juli: Moderaternas dag
  • Måndag den 5 juli: Vänsterpartiets dag
  • Tisdag den 6 juli: Folkpartiets dag
Däremot kan det dröja ännu längre tills jag kommer hem igen.

Planen är att jag ska blogga från Almedalen, berätta vad jag gör och ser osv.
Däremot kan jag inte garantera att jag har full tillgång till internet.

I den mån jag har det, ska jag givetvis uppdatera bloggen. Men jag kan inte lova något.

Därför kan jag bli en aning inaktiv ett tag. Nu vet ni det!