tisdag 22 juni 2010

Privatisering - Ja tack!

När jag diskuterar politik med folk får jag ofta höra ordet "privatisering" nämnas i en väldigt negativ klang. Man betraktar det, med andra ord, som en självklarhet att privatiseringar är dåliga och ogynnsamma.

Jag håller inte med.
Myten om att privatiseringar av naturen är rakt igenom dåliga - är inget annat än en felaktig problemformulering från den politiskt vänstra sidan.

Landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) gick igår ut med ett utspel om att göra Danderyds sjukhus privat.
Som motivering tar hon upp privatiseringen av S:t Görans sjukhus, de framgångar som uppnåtts där och föreslår vidare att man bygger ut S:t Göran med en ny akutmottagning, ett nytt BB samt fördubbla antalet vårdplatser.

Detta har bemötts med både tveksamhet och motsnd.
Oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan (S) hävdar att man "angriper sjukhusstrukturen i Stockholms län" och "slösar bort hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar".

Jag ser ingenting konstruktivt i den kritiken.

För det första: Oavsett ägare finansieras sjukvården fortfarande av offentliga medel dvs. skatter. Det är alltså inte tal om något slöseri med någonting.
Skattebetalarnas pengar finansierar privatägda sjukhus på precis samma sätt som offentligt ägda sjukhus. Det sker ingen som helst förändring på den punkten.
För det andra: Det Ilija Batljan kallar "angrepp på sjukhusstrukturen" är bara ytterligare ett sätt för vänstern att påstå att privatiseringar är av ondo.
Utan att ange hur, varför och på vilket sätt.

"Privatiseringar är en styggelse - så är det bara", säger de på ett ungefär.

Låt mig komma med en annan bild på situationen:

Sjukvårdsfrågan, tror jag, handlar i grunden om man tror på en fri marknad eller om man tror på en statligt reglerad marknad.
Offentligt ägda sjukhus brukar ofta ha problem med byråkrati eftersom det rör sig om så långa beslutsvägar. Det leder till mindre egna initiativ som i längden drar ner på hela verksamheten.
Jag säger inte att "allt" offentligägt är ineffektivt - men i de fall då någon offentlig verksamhet är ineffektiv så måste det finnas privata alternativ till detta.

Privata alternativ har faktiskt rätt många fördelar:
Beslutsvägarna där är så mycket kortare än i det offentliga - och det gör att det blir enklare att fatta snabba beslut, snabbt anpassa sig till skiftande omständigheter (längre vårdköer, ökat tryck på personal, brist på utrymme för patienter osv.), ta spontana initiativ och hitta nya lösningar på akuta problem.

En annan viktig sak att tänka på är att privatägda företag är beroende av sina kunders efterfrågan för sin överlevnad.
När efterfrågan minskar och kunderna inte längre vill ha företagets tjänster - så går de under.
De blir därmed "tvungna" att göra ett bra jobb för att säkra sin fortlevnad.

Offentligägda företag har inte samma press på sig.
Om ett offentligägt företag hotas av konkurs kan de få pengar av staten eller landstinget (beroende på vem som är ansvarig) och därmed kan de överleva utan att nödvändigtvis förbättra sin verksamhet.

Som jag ser på det är det olika beroende på situationen.
Ibland är det bättre med offentligägda branscher. Men i andra fall är det faktiskt bättre med privata alternativ.
Privatiseringar är alltså inte rakt igenom av ondo - som vänsterpolitikerna så gärna vill påstå.

Kan det vara så att den politiska vänstern faktiskt vill att det ska råda ineffektivitet inom vissa branscher? Kan det vara så att de faktiskt vill att det ska finnas lågavlönade och utsatta i samhället?
Framför allt Socialdemokraterna påstår sig vara ett parti som står på de svagas sida.
Det ställningstagandet förutsätter ju... att det finns svaga att hjälpa.
Vad har man annars för nytta av ett parti som står på de utsattas sida?

Den dag då det inte längre finns svaga och utsatta i samhället att hjälpa - kommer vänsterpartierna att ha förverkat sin roll som "de svagas parti".
Då kommer det inte längre finnas anledning att rösta på dem.

Rätta mig gärna om jag har fel... men det verkar som att de rödgröna partierna faktiskt vill att det finns svaga och utsatta i samhället.
Därför att då kan de skylla alla problem på bl.a. "privatiseringar" och därmed vinna politiska poäng, som i sin tur kan ge dem regeringsmakten.

Hur förklarar man annars den brist på konstruktivitet som finns i kritiken mot privatiseringen av Danderyds sjukhus?
Ni får gärna komma med egna förslag.

Jag säger inte att offentliga alternativ är av ondo.
Jag säger att det helt enkelt behövs privata alternativ där de offentliga alternativen inte levererar resultat.
Birgitta Rydbergs initiativ är ett exempel på detta!
Hoppas ni känner att ni fått lite extra klarhet kring ämnet..


söndag 6 juni 2010

Demonstration mot rasism

Idag har jag firat nationaldagen med att delta i en demonstration mot rasism.
För två år sedan firade högerextrema grupper nationaldagen med en marsch från Karlaplan till Gärdet.
Idag bestämde vi, alla de sju riksdagspartiernas ungdomsförbund i samarbete med Ungdom Mot Rasism, att ersätta den s.k. "folkets marsch" med en marsch i en anda av mångkulturalism.
Mångfald före enfald. Kärlek istället för fördomar.

Det kan man säga var dagens led ord.
Vi samlades alla i Karlaplan där vi lyssnade till tal från alla deltagande föreningar. Efter det bildade vi led och marscherade tillsammans mot Gärdet där vi avslutade dagens aktiviteter.

Jag sammanfattar allt med lite bilder:
Samling i Karlaplan, förberedelser inför avmarsch.
Nu går viLUF!

Fler bilder finns på min facebook sida

lördag 5 juni 2010

Välkommen till mitt hem

Klockan halv åtta på torsdagsmorgonen, medan jag ligger och sover, blir en man skjuten i huvudet bara ett kvarter bort från mitt hus.
Jag märkte senare under dagen hur poliser patrullerade min gata och hade en polisbil stationerad strax vid brottsplatsen.

Och nu, natten till lördagen, hör jag att man har vält en bil och bränt upp den - detta inte heller långt från där jag bor!

Det är jätteskrämmande! Helt sjukt att sånt kan inträffa utanför ens egen dörr!

Men det är en del av verkligheten i Botkyrka:
Vi har problem med kriminaliteten och tryggheten. Särskilt i norra Botkyrka, och särskilt vad gäller ungdomar.

Vad ska vi göra? Hur ska vi göra?
Det är svårt att säga - även för mig.

Men det har utan tvekan gett mig en ordentlig tankeställare!

Jag tror att en eventuell lösning beror på flera faktorer.
Dels handlar det om att ge unga kriminella ett motalternativ till kriminalitet. De måste få hopp och en vision om en bra framtid - där det tydligen inte finns något.
Dels handlar det också om en vuxenvärld som måste ta sitt ansvar.
Föräldrar måste börja agera som riktiga förebilder - och verkligen göra det klart för sina barn hur man beter sig och inte beter sig, lärare måste vara på sina elever mer - så att de får ordning på sin skolgång, poliser måste ta även de minsta och mest vardagliga brott på allvar osv.

Med andra ord: Många bitar måste falla på plats ifall vi vill komma någon vart.

Jag kan prata hur mycket som helst om just det här ämnet, men jag sätter punkt här och nu - och får istället återkomma vid ett annat tillfälle.
Annars blir jag bara för flummig... och det löser ingenting.

Men tänk över saken! Det ska jag iaf göra.. helt klart!

Det är det minsta man kan begära...