söndag 30 maj 2010

Mir Abbas - berättelsen om hans liv

Igår efter att ha kommit hem från kampanjen i Alby surfade jag in i DN:s hemsida och läser det här: Berättelsen om Mir Abbas Safari

Jag råder er starkt att läsa hela artikeln. Den är kanske lite lång - men den är garanterat värd all tid! Jag kommer inte att sammanfatta berättelsen eftersom artikeln i princip förklarar allt. Jag kan inte uttrycka det bättre själv, med andra ord.

Jag reagerar egentligen inte annorlunda än Amanda Brihed, Opassande, Anders Nilsson eller Peter Karlberg.
Jag blir förfärad, jag blir upprörd, jag blir rent ut sagt förbannad!!
Jag blir så ledsen när jag kommer till insikt att sånt här kan hända i Sverige. Att vi har sjunkit så pass lågt...

Denna berättelse röjer helt klart bort alla tvivel:
Det är något fullständigt ruttet med den svenska synen på migration och invandring.

Se här hur migrationsverket resonerar kring en av hans asylansökningar:

"
Men Mir Abbas Safari hade ju inte varit där på 17 år och därför ”inte manifesterat sin homosexualitet”. Så länge han dolde sin sexualitet kunde han alltså leva tryggt som internflykting i Kabul"

Att han var bland de lägst stående inom sin kultur, att han var utsatt p.g.a. sitt utseende med "tydliga mongoliska drag" och att hans hemland faktiskt befinner sig i krig - det var uppenbarligen inte av särskilt stort intresse!
Allt han behövde göra - var att offra sin frihet till sexuell läggning.

En smula medmänsklighet var tydligen alldeles för mycket begärt!
Att kasta bort en del av sig själv skulle han göra, men en möjlighet att börja om med sitt liv skulle han däremot inte ges!
Jag brukar säga att evolutionen går framåt - men ibland känns det verkligen inte så.

Nu har man startat en utredning kring fallet Mir Abbas. Vad man ska få ur det är jag inte helt säker på..
Men jag tycker verkligen att vi ska dra lärdom av den berättelse vi fått läsa om.
Någonting är allvarligt fel med den svenska migrationspolitiken... och vi kan inte ursäkta oss med att säga att "migration är ett svårt ämne".
Vi måste göra något!

Må Mir Abbas vila i frid - och må vår inställning till människorna i hans kläder förändras till det bättre.

0 kommentarer: