måndag 31 maj 2010

Förskräckligt gjort av Israel!

Natten mellan söndag och måndag den 30-31 maj befann sig fartyg från föreningen "Ship to Gaza" på internationellt vatten då Israelisk militär stormade och gick ombord.
Enligt den israeliska tv-kanalen Arutz Eser blev de israeliska soldaterna anfallna av personer beväpnade med knivar och yxor - och därmed bröt helvetet löst.
Upp till 16 personer beräknas ha dödats i kalabaliken utanför Israels/Palestinas kust, på internationellt vatten.

När jag fick höra nyheten blev jag, likt många andra, väldigt upprörd.
Turkiet benämner attacken som oacceptabel, svenska UD kallar till sig Israels ambassadör och säger att attacken är mycket allvarlig, de tre oppositionsledarna fördömer händelsen och resten av omvärlden reagerar ganska så självklart med ilska och vrede.

Själv säger jag att hela incidenten är mycket sorglig och frustrerande och att Israel agerat mycket illa.
För det första: Flottan befann sig på internationellt vatten! Det finns bestämmelser för sånt där!
För det andra: Skeppen bar inte enbart på "hundratals aktivister" som det hävdas från vissa, de bar också på 10 000 ton förnödenheter:
Mat, medicin, dricksvatten, byggnadsmaterial till hus, elgeneratorer, skolböcker och även leksaker till barnen.
Knappast något som militären bör känna sig hotad av.
För det tredje: Det är väl klart som tusan att det fanns hundratals passagerare med pro-palestinska åsikter, det har vi ju vetat om redan från början. I och med det man gjort nu så förhindrar man dessa aktivister från att åka till Palestina och manifestera sina åsikter.
Hur det kan ses som "demokratiskt" går bortom mitt vetande. Jag är inte intelligent nog för att svara på den frågan - fråga Israel istället...

Men vad jag än känner om just denna attack så är det av största vikt att man ser på Israel/Palestina frågan som en helhet.
Och det kräver att man ser på problemet ur båda synvinklar.
Vad ni än må tycka om min kritik gentemot Israel deklarerar jag här och nu, så att det inte blir några missförstånd: Jag är INTE anti-israel!!
Jag är varken emot israel eller pro-palestina. Men jag är inte heller någon "israel vän".
Jag tycker att båda parterna beter sig så illa att varken den ena eller den andra har gjort sig förtjänt av min gunst.
Därför kritiserar jag dem, istället för att ge beröm. I vissa fall gäller det Palestina och Hamas, men i andra fall (som nu) riktas min arga blick mot Israel.

Jag väntar med att säga mer, eftersom den här debatten präglas så otroligt av kontroverser och starka känslor. Och jag vill helst inte få någon stämpel på mig...
Varken som "israel vän" eller "pro-palestina".

Men jag kan bara inte sitta och hålla tyst i situationer som den här. Jag måste säga något...
Jag tror att en viktig förutsättning för att vi ska komma någonvart i Israel/Palestina konflikten är att man lyfter upp "både" Israels och Palestinas brister.
Båda har människoliv på sitt samvete och båda har illdåd de bör stå till svars för.
Innan den ene anklagar den andre, bör denne först ta en ordentlig titt på sig sig själv.
Men det går inte ifall omvärldens policy består av att man gynnar den ene, och missgynnar den andra.
Om vi verkligen står för tvåstatslösning - då ska vi banne mig varken vara israel eller palestina vänner!
Låt oss istället vara "pro-tvåstatslösning".

Och avslutningsvis... hoppas att det någon gång (inom en avlägsen framtid) kan bli fred mellan folk och stater. Hoppas att Israel och Palestina har kommit "någon vart" i fredssamtalen innan denna jord går under.

Hoppas något händer snart...


Läs även: Sebastian Bjernegård som gör ett bra inlägg där han beskriver helheten kring händelserna.
Och Christian Tegnvallius som tar avstånd från Israels agerande.

söndag 30 maj 2010

Mir Abbas - berättelsen om hans liv

Igår efter att ha kommit hem från kampanjen i Alby surfade jag in i DN:s hemsida och läser det här: Berättelsen om Mir Abbas Safari

Jag råder er starkt att läsa hela artikeln. Den är kanske lite lång - men den är garanterat värd all tid! Jag kommer inte att sammanfatta berättelsen eftersom artikeln i princip förklarar allt. Jag kan inte uttrycka det bättre själv, med andra ord.

Jag reagerar egentligen inte annorlunda än Amanda Brihed, Opassande, Anders Nilsson eller Peter Karlberg.
Jag blir förfärad, jag blir upprörd, jag blir rent ut sagt förbannad!!
Jag blir så ledsen när jag kommer till insikt att sånt här kan hända i Sverige. Att vi har sjunkit så pass lågt...

Denna berättelse röjer helt klart bort alla tvivel:
Det är något fullständigt ruttet med den svenska synen på migration och invandring.

Se här hur migrationsverket resonerar kring en av hans asylansökningar:

"
Men Mir Abbas Safari hade ju inte varit där på 17 år och därför ”inte manifesterat sin homosexualitet”. Så länge han dolde sin sexualitet kunde han alltså leva tryggt som internflykting i Kabul"

Att han var bland de lägst stående inom sin kultur, att han var utsatt p.g.a. sitt utseende med "tydliga mongoliska drag" och att hans hemland faktiskt befinner sig i krig - det var uppenbarligen inte av särskilt stort intresse!
Allt han behövde göra - var att offra sin frihet till sexuell läggning.

En smula medmänsklighet var tydligen alldeles för mycket begärt!
Att kasta bort en del av sig själv skulle han göra, men en möjlighet att börja om med sitt liv skulle han däremot inte ges!
Jag brukar säga att evolutionen går framåt - men ibland känns det verkligen inte så.

Nu har man startat en utredning kring fallet Mir Abbas. Vad man ska få ur det är jag inte helt säker på..
Men jag tycker verkligen att vi ska dra lärdom av den berättelse vi fått läsa om.
Någonting är allvarligt fel med den svenska migrationspolitiken... och vi kan inte ursäkta oss med att säga att "migration är ett svårt ämne".
Vi måste göra något!

Må Mir Abbas vila i frid - och må vår inställning till människorna i hans kläder förändras till det bättre.

lördag 29 maj 2010

Kampanj under Albydagen

I regn och sol, under kraftig vind, mulen himmel och ibland stilla väder kampanjade Folkpartiet under Albydagen i Alby, norra Botkyrka.
Vi var där mellan 11 och 16, alltså i 5 hela timmar!
Det gick rätt så bra faktiskt. Vi delade ut material och folk tog mer än gärna emot. Vi fick t.o.m. hålla igen lite med utdelandet för att inte få slut på flygblad i förtid!
Ibland stannade folk upp och ville prata - men för de
t mesta tog de bara ett blad och gick vidare.
Närvarande partier var, förutom folkpartiet, även soc
ialdemokraterna och moderaterna.
Närvaro från just LUF var dock lite halvdan;

Två nya medlemmar dök upp och gjorde en kanoninsats - men senare var de tvungna att bege sig.
Trots det tycker jag att vi liberaler har gjort ett superbra jobb!
I våra orangea FP-jackor sprang vi runt hela Alby centru
ms torg och syntes hur bra som helst. Inte en enda kotte kunde ha gått till miste om oss..
För en gångs skull var vi från alliansen dessutom fler än de rödgröna - och det glädjer mig något enormt.
Jätte bra jobbat alla som var där! Ni är super!
Fyra månader till av sånt här engagemang och valsegern bör vara vår!

Här kommer lite bilder från kampanjen:
Joakim Storeide, valombudsman FP Botkyrka

En av våra unga kandidater till kommunfullmäktige

Två nyvärvade medlemmar i LUF

Martin Hall (jag)
Ordförande för LUF Södertörn och kandidat till kommunfullmäktige i Botkyrka

Här syns jag med LUF loggan

Folkpartiet!!

tisdag 25 maj 2010

Yankees go home!

Jag läste en artikel idag i SvD.
Den rödgröna alliansen kräver att USA lämnar sina militärbaser runt om i hela världen.

"Vi ska ha en svensk position för nedrustning och avspänning. Det är viktigt att USA avvecklar sin militära närvaro runt om på jordklotet."

Så svarar Hans Linde (V).

De rödgröna driver tesen om att USA ska föregå med gott exempel genom att avveckla sina kärnvapen och militärbaser som ett sätt att bidra till en global nedrustning.
Om man ser det ur den logiken låter det ju inte särskilt fel.
Men genom att resonera på det viset får jag intrycket av att de inte är särskilt rätt ute.

Som Carl Hamilton, Niklas Frykman, Adam Cwejman, Fredrik Sneibjerg, Bawar Ismail, Martin Andreasson, Victor Zetterman, Amanda Brihed, Jesper Svensson, Sebastian Bjernegård, Andreas Froby med flera tar upp, så skulle en så stor nedrustning från USA:s sida bidra till enorm instabilitet och oro på flera fronter i världen.

Vi har Korea, där läget just nu är spänt p.g.a. den sänkta sydkoreanska korvetten.
Ett amerikanskt tillbakadragande skulle knappast lugna ner den redan rastlösa tillvaron. Att Nordkorea (som enligt utredningen låg bakom attacken) dessutom har kärnvapen i bruk lär inte minska oron särskilt mycket heller.

Borde man inte kräva av länder som Nordkorea att de ska avveckla sina kärnvapen?
Eller Iran?
Blott ett stenkast hemifrån har vi dessutom Ryssland, vars militära prestationsförmåga vi blivit varse om i Georgien konflikten.
Hur hade de rödgröna tänkt sig att de skulle bidra till den s.k. "nedrustningen"? Dessutom utan ett USA som visar tänderna?
Det blir slående tandlöst.

Ännu intressantare blir det när man läser ytterligare en kommentar från artikeln:

"–Vi kan inte diskutera varje enskild militärbas, svarar Miljöpartiets Peter Rådberg och hänvisar till att USA har flest baser."


Så vi kan alltså inte gå in på auktoritära regimers militarism och tillgång till kärnvapen, eftersom det skulle innebära "för många diskussioner om enskilda militärbaser"?
Men att kritisera USA, det finns det minsann utrymme för.

"And the rest is silence", som Shakespeare skrev.
Och tystnaden är talande nog - särskilt då den politiska vänstern är de som talar.

Är det bara jag, eller gör inte någon annan associationer till slagord som:
"USA ut ur Vietnam, USA ut ur Irak, USA ut ur Afghanistan" osv?

"USA ut ur världen" verkar vara vänsterns nya slogan. "Yankees go home!", som man också brukade säga.

Det är en jättefin tanke det här med global nedrustning och fred på jorden.
Men så länge det finns kärnvapen och stora arméer som står under diktaturers förfogande - så måste demokratin ha någon form av motvikt, för att förhindra att den lilla vindpusten kulminerar i total storm.
Den motvikten utgörs i nuläget av USA, vare sig vi gillar dem eller inte.

Och jag ser mycket hellre att ett demokratiskt USA agerar ordningsman i fråga om global nedrustning, än auktoritära stater som Ryssland, Nordkorea eller Iran - där det riktiga hotet mot freden finns.

torsdag 20 maj 2010

Ni kan det bättre än ni tror

Det som inom politiken har tagit upp allra mest av mina tankar denna vecka, riktar sig kring ungdomar.
I tisdags hade jag samhällskunskap hela dagen, som vi brukar.
Den här gången kör vi ett litet projekt om valet 2010, där vi sätter oss in i aktuella samhällsfrågor, lär oss om dem, tar reda på vad partierna tycker om dem osv.
Det ska utgöra en liten grund för oss elever, så att vi åtminstone får en uppfattning om vart vi står rent politiskt.

Nästan alla jag känner utanför LUF och FP säger sig vara fullständigt ointresserade av politik.
De vet inte vart de står, de vet inte vilka de ska rösta på, de vet inte vad alliansen och de rödgröna har för politik, de vet inte vilka partiledarna är eller ens vad de heter osv.
Vidare säger de att de inte är uppdaterade i vad som händer i samhället, och därmed inte kan bilda sig en uppfattning om vilka partier som är bra och mindre bra.
Visst behöver flertalet ungdomar kanske lära sig lite mer om samhället, men personligen tror jag att de flesta ungdomar kan mer än vad de själva påstår.
Om vi tar samhällslektionerna i min skola som exempel:
Läraren för en genomgång om någon samhällsfråga eller politiskt ämne, och så fort klasskamraterna lyckats bilda sig en uppfattning om vad saken gäller börjar de genast räcka upp handen och tycka till. De tycker till väldigt mycket, och de gör det bra!
Massor med intressanta slutsatser dras, nya tankegångar förs fram och åsikterna är väldigt fascinerande att lyssna på.
De kanske inte har tillräckligt med kunskap och insikt för att ta ställning politiskt, men jag måste säga att de presterar otroligt bra med de resurser de har!

Men den stora nackdelen är att de ungdomar jag träffar och har samtalat med, inte vill kännas vid sin intellektualitet.
Det är inte så att de lider av dåligt självförtroende eller liknande (iaf. inte vad jag vet) - tvärtom.
I flera fall handlar det om väldigt självsäkra och målmedvetna personer.
Men de lyfter ändå inte fram sin förmåga att tänka, resonera, kritisera och ifrågasätta.
Och det är nästan en förutsättning för att man ska kunna intressera sig för politik överhuvudtaget.

Ja, det behövs mer kunskap. Ja, man måste sätta in sig i aktuella händelser, läsa om partierna, följa nyheterna och lära sig lite mer om hur samhället fungerar.
Men det som spelar störst roll av allt är du själv och din egen attityd.
Börja med att använda dig av de resurser du har;
Tänk, spekulera, tyck till, ifrågasätt och ha en åsikt. Engagera dig, med andra ord. Bara med hjälp av det är du på god väg.
Komplettera sedan med information om vad som händer i världen, genom att bl.a. läsa tidningar, titta på nyheterna och surfa på nätet. Bygger du väl upp ett intresse så fixar sig resten tids nog.
Men det förutsätter naturligtvis att man faktiskt intresserar sig
Varför man bör göra detta har jag redogjort för tidigare (och jag kommer förmodligen att ta upp det igen i framtiden), nämligen för att det som händer i samhället på ett eller annat sätt påverkar oss också.
"Ingen människa är en ö", som någon sa.

Tänk till, engagera dig, lär dig och intressera dig.
Politik är ett väldigt brett ämne som kräver mycket tankeverksamhet, men om man ger det en chans så blir det tillslut inte lika diffust som det verkar. Allt handlar om ett öppet sinnelag.

Om ni vill så kan ni, ungdomar!
Och ni kan det garanterat bättre än ni tror!

onsdag 19 maj 2010

Debatt i Folkets Hus, Hallunda

Idag närvarade jag på en paneldebatt som hölls i Hallunda, i Folkets hus.
Toppolitiker från alla riksdagspartier, utom centerpartiet, nä
rvarade.
Det var väldigt kul och intressant!

Det jag uppskattade särskilt var att man hela tiden höll sig på en grundläggande nivå.
Dvs. man hakade inte allt för mycket upp sig i diffusa ordt
ermer - utan man gick väldigt mycket "rakt på sak", som någon i publiken sa.
Det är sådana typer av debatter som jag tror verkligen behövs i ställen som norra Botkyrka, där valdeltagandet faktiskt behöver förbättras ordentligt!!
Jag hoppas på ett Botkyrka där invånarna intresserar sig mer för politiken och bryr sig mer om vad som händer i samhället.

Vi lever trots allt inte i vår egen lilla bubbla - det som händer i Sverige och ute i världen påverkar våra liv. Och det påverkar oss. Så är det bara.
Lite märkvärdigt var det också att Maria Wetterstrand, som egentligen skulle komma för miljöpartiet, inte kunde närvara idag.
Det var synd, men av någon anledning ganska förutsägbart.
Om man är så känd och populär som Maria Wetterstra
nd är, så är man också fullbokad. I det här fallet av att hennes barn var sjukt..
Så det är inte allt för ovanligt att så högt uppsatta politiker ofta bokar av sånt här.
Jag lägger upp lite bilder från idag - hoppas ni gillar dem!


Från vänster: Kenneth G Forslund (S), Hanif Bali (M), Adam Cwejman (FP), Esabelle Dingizian (MP), Désirée Pethrus Engström (KD) och Amineh Kakabaveh (V)



Se även:
Sebastian Bjernegård

måndag 17 maj 2010

Politisk ofrihet på svensk studentnation!

Efter en relativt lugn dag i skolan begav jag mig till LUF:s medlemslokal för att träffa lite folk samt komma igång med mitt bloggande.
Väl där fick jag tips om en länk, som jag eventuellt kollade upp.
Det var en artikel ur tidningen Lundagård där en LUF medlem vittnar om att hon utsatts för trakasserier på sin studentnation, för sina politiska åsikter.

"Pavlina Ekdahl berättar att trakasserierna började för ungefär en månad sedan då hon kom hem och såg att någon hade skrivit Luf med ett hjärta runt texten på hennes dörr.
Hon beskriver också en händelse som ska ha inträffat några veckor efter då två främmande män ringde på hennes dörr och påstod sig ha hindrat människor från att handgripligen ta ut henne ur huset. Från att tidigare ha uppfattat allt som ett dåligt skämt började Pavlina Ekdahl nu bli orolig.
– De var hotfulla, sade att jag skulle flytta och kallade mig för ett ”liberalt svin”, berättar hon."

Läser man vidare i artikeln så nämns det väldigt kortfattat om två andra studenter på samma nation som intygar att sådana trakasserier inte alls är särskilt ovanliga.
Den ene av dem hade t.o.m. själv blivit utsatt för liknande trakasserier, dessutom under flera års tid!
Och ändå påstår sig nationen ha varit ovetande om dessa företeelser..

Men som mest tankeväckande blir det när man läser en kommentar från Jenny Larsson, nationsombud och styrelseledamot i nationens bostadsstiftelse:

"– Smålands nations bostäder är till för i första hand medlemmar av Smålands nation som är en socialistisk nation och vi förutsätter att våra medlemmar och boende accepterar nationens politiska värderingar. Det betyder däremot inte att det är ok att någon trakasseras i sitt hem på Smålands på grund av politiska meningsskiljaktigheter, även om personer som engagerar sig i politik som direkt strider mot Smålands värderingar måste vara införstådda med att det kan verka provocerande och kontroversiellt, skriver hon."

Det är väldigt intressant när man kollar vidare på Smålands nation och bara vid startsidan får en ganska klar uppfattning om dess politiska ställningstagande.
Sen får man ju tycka vad man vill om att studentnationer tar politisk ställning...
Särskilt då de representerar studenter med ofta helt egna och skilda syner på samhället.

Men något som inte kan motsägas är att trakasserier av den typen som förekommit här är fullständigt oacceptabel!
Är det här en konsekvens av att studentnationer blandar sig in i politiken? (Vilket iaf. inte går att förneka i det här fallet)
Att man bestraffar de som inte tycker likadant?
Varför ska det vara på det viset?

Detta är en allvarlig miss i yttrande och åsiktsfriheten inom studentnationer.
Och det är inte okej! Förföljelser p.g.a. politiska åsikter hör hemma i diktaturer!
Det borde vara självklart i demokratin Sverige...

Ta en ordentlig funderare kring det här.




Se även:
Victor Zetterman
Adam Cwejman
Amanda Brihed
Pavlina Ekdahl
Sebastian Bjernegård
Andreas Froby

söndag 16 maj 2010

Första inlägget!

Hallå!

Efter en lång tids väntan återupptar jag mitt bloggande - denna gång med lanseringen av min personvalskampanj.
Jag står som kandidat till kommunfullmäktige i Botkyrka, för Folkpartiet.
Jag finns på plats 18 på listan.
I denna blogg kommer du att kunna följa min kampanj.
Du kommer att kunna läsa om mina tankar, mina åsikter, kommentarer kring politik i Sverige och världen osv.
Det är här jag visar vad jag verkligen tänker och tycker.

Jag kommer att ha som mål, att uppdatera bloggen så ofta som möjligt.
Minst en gång i veckan ska det finnas ett nytt inlägg klart och redo att läsas.

Hoppas jag bidrar till intressant läsning!

Ha det så gott!