Den politiska vänsterns frånvaro...

Som flera andra redan noterat blev söndagens partiledardebatt i Agenda rätt så annorlunda jämfört med tidigare. Detta beror inte enbart på att det dök upp nya ansikten i form av Annie Lööf och Åsa Romson, partiledare för C respektive MP. Inte heller på att det deltog ett ytterligare riksdagsparti i form av SD.

Det som särskilt kännetecknade just den här debatten var frånvaron av två andra partier, nämligen Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Bara några dagar tidigare hade de båda partierna i sista sekund bestämt sig för att bojkotta debatten, av den anledning att de inte ville tillbringa en timme att stå bredvid Jimmie Åkesson.

Personligen tycker jag inte att debatten i sig blev sämre för det. Allianspartierna gjorde bra ifrån sig som vanligt. Utöver det hade Miljöpartiet och Sverigedemokraterna sina invändningar, både sinsemellan och mot regeringen. Allt som allt var debatten faktiskt ganska bra.

Men naturligtvis hade det varit bättre ifall även S och V deltagit. I sann demokratisk anda är det inte mer än rimligt att man ska få kunna lyssna till representanter från samtliga politiska partier, när det anordnas sånahär debatter. Det som däremot stör mig allra mest är inte Håkan Juholts och Lars Ohlys frånvaro, utan deras problemformulering:

De hävdar båda två att ifall de skulle stå bredvid Jimmie Åkesson i studion, så skulle tittarna få för sig att SD och de rödgröna partierna "var i samma lag". Detta är faktiskt en väldigt nedsättande syn på väljarna och folk i allmänhet. Vid det här laget är det ställt bortom allt tvivel att Sverigedemokraterna inte har något som helst sammarbete, utbyte eller ens dialog med de övriga sju riksdagspartierna. I synnerhet inte med partierna på vänsterkanten. Man behöver faktiskt inte vara särskilt politiskt insatt för att förstå att det finns en fundamental skillnad mellan SD, vänsterpartierna och regeringspartierna.

Att anta att folk är så okunniga att de inte märker den skillnaden, bara för att partierna råkar befinna sig i samma rum en liten stund, är inte bara löjligt - utan också väldigt oförskämt. Hur de har tänkt vinna val och få förtroende av väljarna genom att dumförklara dem på det här viset förstår jag mig helt enkelt inte på.

För mig blir det bara ytterligare en anledning att inte rösta på dem.

S och V profilerar sig mycket gärna som de främsta motståndarna mot rasismen. Lars Ohly lovade redan under valnatten förra året, när det stod klart att SD skulle komma in i Riksdagen, att vänstern minsann ska ta debatten med de främlingsfientliga krafterna.

Socialdemokraterna har under både Sahlin och Juholt i princip stämmt in på detta löfte.

Men nu när de verkligen har chansen att ta en diskussion med SD (och naturligtvis även kritisera regeringen), så backar de ur.

De två partier som är allra mest högljudda med att profilera sig som "anti-rasister", som var så fast beslutna att "ta fajten" - vågade inte ens tillbringa en timme i en studio, att stå enbart ett par meter bredvid Jimmie Åkesson!

Där vid debatten var det bara Alliansen och Miljöpartiet som tog den diskussionen. Och som sagt blev det ändå en ganska bra debatt.

Däremot så brukar man säga att "tomma tunnor skramlar mest". Detta gällde särskilt frånvaron av S och V.

Så skulle jag sammanfatta debatten jag såg.

Läs även:

Frida Simonsson, Bawar Ismail, Dana Pourkomeylian, Bonnie Peterson, Pierre Ringborg

C+FP = Sant?

Jag vet faktiskt inte...

Jag känner mig rätt skeptisk till antagandet att "ett" liberalt parti kommer att dra till sig alla liberaler. Om ett sådant parti inte blixtsnabbt blir rena attraktionen för alla liberala falanger, då lär vi snarare uppnå splittring istället för enighet.

Det har nämligen blivit populärt för partier nuförtiden att beteckna sig som mer eller mindre "liberala":

• Moderaterna har satsat stort på att locka till sig just de väljare vars sympatier skiftar mellan vänsterblocket och högerblocket (framför allt S väljare). Resultatet märks ganska tydligt i opinionsmätningarna.

• Av de inom det rödgröna blocket är det partiet som är minst åt vänster, nämligen Miljöpartiet, som gått starkt framåt. Detta medans siffrorna för S och V gått neråt. Dessutom har MP lyckats väldigt bra med att attrahera även "liberalt" sinnade väljare som förmodligen annars röstat borgerligt.

• Vänsterpartiet har länge försökt bli av med sin stämpling som kommunister, Socialdemokraternas sympatisörer klagar över att partiet är för lite åt vänster och Kristdemokraterna funderade nyligen på att byta namn för att de anses vara för mycket åt höger.

Slutsatsen blir att så gott som alla partier med tiden rört sig mot mitten för att försöka bli mer "liberala". Samtidigt som både C och FP säger sig vara liberalismens förespråkare. Och låt oss inte glömma det pågående projektet Liberaldemokraterna, som påstår sig vara "det enda liberala alternativet i svensk politik".

Hur blir det då om vi därtill lägger ytterligare ett "liberalt" parti?

Vad händer om projektet Centerliberalerna inte attraherar tillräckligt många från C och FP så att man verkligen kan slå ihop partierna?

Och ännu viktigare:

Vad händer om väljarna inte köper detta?

Flera gånger under valrörelsen sa folk till mig att de inte visste hur de skulle rösta för att alla partier och block verkade så lika varandra.

För oss politiskt aktiva är skillnaderna ganska uppenbara, men hur kommer de som inte är insatta i politiken reagera när alla helt plötsligt försöker bli "liberala"?

Idén om ett enat liberalt parti kanske är bra i grunden. Däremot tycker jag att vi måste tänka oss för lite mer innan vi bestämmer oss för att bilda nya partier. Ett tätare samarbete är jag väldigt positivt inställd till. Bildande av nya partier är dock ett lite väl stort steg att ta, åtminstone för tillfället.

Läs även: Olov Lindquist, Rasmus Jonlund, Andreas Froby

Övergrepp i demokratins namn

För ett par timmar sedan satt jag och kollade på nyheterna där de visade ett inslag om en ny läcka från Wikileaks. Nästan 400.000 hemligstämplade dokument rapporterar om tusentals fall av civila dödsoffer i Irak, under perioden 2003-2010.

Det som verkligen är hemskt är inte siffrorna eller själva skalan - utan det faktum att dessa illdåd begåtts under amerikansk uppsyn!

Enligt det jag hittills läst via sökningar på internet rör det sig mestadels om att det främst är de irakiska myndigheterna som ligger bakom större delen av övergreppen.

USA har däremot hela tiden varit mycket väl medvetna om vad som hänt i fånglägren i Irak.

För att lösa problemet med internationell kritik och dålig publicitet lanserade Pentagon direktivet Frago 242, vilket innebär att alla fall av övergrepp i Irak fullständigt skulle ignoreras.

De amerikanska soldaterna fick bevittna det, de fick förse den irakiska polisen med fångar att tortera... de fick rentav vara med och tortera om de ville!

Men något ingripande var det inte tal om! Inte heller något anmälande av något slag! Man valde helt enkelt att under hela 7 år slå dövörat till och titta bort.

Jag har läst berättelser om fängelser där man skurit av fingrarna på fångarna, hällt syra över dem, utsatt dem för elchocker, piskat dem osv.

En fånge blev hängd med händerna fastbundna från taket. Man hade även slagit honom med järnrör och borrat hål i hans ben med hjälp av en elektrisk borrmaskin.

Enligt Rapports nyhetsinslag klockan 18:00 idag, förekom det även fall där fångar fick sitta i sitt eget urin och bredvid sin egen avföring, eftersom det inte ens fanns toaletter vid deras celler.

Dessutom bidrog USA självt till flera av illdåden - bl.a. när en Apache helikopter besköt två rebeller som försökte ge upp. Amerikanska soldater ska också ha tvingat civila att röja vägar från minor - och detta under vapenhot.

Och som en återkoppling till övergreppen på Abu Ghraib i början på 2004, poserar en amerikansk soldat med en gråtande fånge som fått hånande ord skrivna med tusch på pannan.

Såhär beter sig alltså det land som enligt vissa (men mest enligt sig självt) ska vara "demokratins fanbärare". Såhär beter sig det land som ska kräva av andra länder att respektera de mänskliga rättigheterna...

Det är därför är jag inte någon "amerika-vän".

Därför att alla de vackra ord om att försvara demokratin och störta diktaturer, verkar resultera i att man upprepade gånger överutnyttjar sin ställning som världens enda supermakt och tror att man kan göra vad f-n man vill bara för det!

Misstolka inte min ilska - jag är inte anti-amerikan.

Jag vet mycket väl att värre illdåd begås varje dag, i mycket större skala, världen över av regimer vars brutalitet USA inte ens är i närheten av.

Det finns mycket värre stater än USA... det är jag fullt medveten om.

Men det betyder för den sakens skull inte att vi ska blunda för det som nu har hänt i Irak, eller för andra övergrepp begångna av USA.

Om vi ska hålla på med att kräva av andra att respektera demokrati och mänskliga rättigheter - måste vi först se till att vi inte har några lik i våra egna garderober. Annars har vi inget som helst mandat att begära någonting av någon diktatur oavsett hur grymma och hemska de må vara.

Så jag tycker att vi måste höja rösten rejält för det som just har rapporterats om.

Vi måste lägga pro-amerikanismen åt sidan en stund - och verkligen visa världen att sådana här hemskheter aldrig är och aldrig någonsin kommer att vara acceptabelt!

Totalt oavsett om det kommer från en auktoritär stat - eller från någon av världens ledande demokratier.

Det blir allt svårare att hålla tidsschemat..

Valet må vara över och mina politiska aktiviteter må för tillfället ha minskat.

Däremot har trycket från högskolestudierna ökat. Jag får bara mer och mer uppgifter, och ännu mer kurslitteratur att läsa. Jag har redan fått prioritera bort många av mina fritidsaktiviteter för att hinna med allt pluggande.

Det är p.g.a. dessa omständigheter som jag inte hunnit uppdatera min blogg särskilt bra på sista tiden.

Jag har hittils alltid hållit principen om "minst ett inlägg i veckan"... men numera brukar jag vara så upptagen att jag inte ens får tid att kolla bloggen förrän söndag kväll.

Och vid det laget känner jag mig så pass trött att jag måste tvinga fram inlägg efter inlägg, bara för att kunna hålla tidsschemat.

Det är inte såhär jag vill arbeta. Jag vill kunna lägga ner mer tid på det jag skriver här på bloggen - så att varje inlägg fyller någon form av kvalité.

Tyvärr har jag i nuläget inte den tiden och de förutsättningarna på min sida...

Jag tänker absolut inte sluta blogga!

Men jag funderar på att göra ett kortare uppehåll, så att jag kan fokusera mer på mina studier.

Och så fort trycket från studierna börjar minska något - så återupptar jag bloggandet igen.

Trots detta kanske jag ändå gör lite inlägg då och då, om jag verkligen känner för att skriva något.

Annars kommer det bli lite tomt här ett tag...

Jag kommer tillbaka! Ge mig bara lite tid! Jag behöver bara andas ut!

/Martin

Jag försöker spekulera i framtiden...

Här sitter jag mitt i natten och kan bara inte komma på vad detta inlägg ska handla om!

Det mesta inom politiken verkar just nu kretsa kring sverigedemokraterna och deras intåg i riksdagen.

Mest aktuellt nu är väl valet av talman som ska hållas redan imorgon.

Med Per Westerberg (M) å ena sidan, och Kent Härstedt (S) å andra sidan.

Eftersom båda blocken utser egna kandidater blir det ju upp till sverigedemokraterna (som vågmästare) att avgöra vem av dessa två män som i slutändan kommer att väljas.

Och SD som inte skulle ges "något som helst inflytande"...

För att vara helt ärlig är jag inte särskilt oroad. Jag tror inte att sverigedemokraterna har mycket att vinna på att orsaka problem så här tidigt i den nya mandatperioden.

En anledning att de faktiskt fick så pass mycket stöd är att de byggt upp en bild av sig själva som ansvarstagande.

"Vi ska inte orsaka de problemen. Vi ska ta ansvar", sa Jimmie Åkesson själv i sitt segertal och poängterade samtidigt att detta var hans löfte till det svenska folket.

Det är mycket möjligt att SD väljer Kent Härstedt framför Per Westerberg, för att på så vis sätta press på regeringen och säga:

"Vi vill inte bli behandlade hursomhelst. Vi kan faktiskt rösta emot er."

Men oavsett utfallet lär nog hela processen gå rätt lugnt till. Samma sak vad gäller budgeten och att godkänna Reinfeldts nya regering.

Börjar de röra om i grytan för mycket innan den nya mandatperioden ens hunnit börja blir det väldigt svårt att spinna vidare på sin bild som "de ansvarstagande".

En sak som däremot gör mig bekymrad är Afghanistan frågan.

De rödgröna har enats om att de vill ta hem trupperna, och även SD är för ett tillbakadragande. Därmed har vi en majoritet i riksdagen som faktiskt kan tvinga regeringen att göra något de verkligen inte vill och borde behöva göra.

Att förhandla med sverigedemokraterna blir det förmodligen inte tal om, V och MP förblir säkert robusta i sin övertygelse... men hur blir det med S?

Mona Sahlin har ju varit i Afghanistan och själv hört från några av dess invånare att de känner sig hotade utan NATO:s militära närvaro. Men eftersom politiska allianser alltid kräver kompromisser har hon alltså ändrat sig på den punkten, om än motvilligt.

Hon hävdar vidare att det rödgröna förslaget om ett tillbakadragande står fast.

"Vi måste ju få bedriva opposition"...

Nej... just i den frågan ser det mörkt ut.

Och jag vill helst inte spekulera i hur jag tror det kommer att sluta.

Det får vi lämna åt framtiden.

Inget inlägg p.g.a. krångel

Jag hade tänkt ladda upp ett litet videoklipp med mig själv där jag ger en kort resumé kring valet - både till riksdagen och kommunfullmäktige i Botkyrka, samt talar om hur det gick för mig personligen.

Men eftersom det verkar vara något fel med videoklippet (eller blogspot som säger att de accepterar AVI filer, och sen inte gör det) så kan jag inte ladda upp det.

Därmed blir det tyvärr inte mycket till "inlägg" ikväll...

Jag fick iaf. 12 personkryss.

Idag räknade valmyndigheten klart alla röster i kommunvalet i Botkyrka - och jag fick reda på att jag fått 11 röster från norra Botkyrka, samt 1 röst från södra Botkyrka.

12 kryss - 12 människors förtroende.

Vad annat kan man känna än ödmjukhet och enorm tacksamhet?

Tusen tack till alla er som stöttat mig i den här valrörelsen och dessutom röstat på mig!

Det betyder oerhört mycket!

Så... det var valrörelsen 2010.

Nu ser vi till att göra det bästa vi kan av det...

P.S. Jag har däremot lyckats ladda upp filmklippet på min facebooksida.

Om ni vill se det är det bara att följa länken...

Valet 2010

Denna valrörelse börjar sakta men säkert att röra sig mot sitt slut.

Alla debatter, alla bokbord, all reklam, alla utspel, alla nyheter osv. kommer inom loppet av ett par dagar att vara helt nedlagt.

Imorgon börjar det ögonblick vi alla väntat på.

Då får svenska folket ta ställning till två tydliga regeringsalternativ. I den processen... får även jag, som förstagångsväljare, vara med och delta.

Det ska bli otroligt spännande!

Jag har lagt ner mycket arbete på den här valrörelsen.

Jag har delat ut flygblad, stått vid bokbord, pratat med väljare, delat ut material i brevlådor, bloggat, satt upp små affischer, gjort mig synlig via facebook - och helt enkelt bara pratat med bekanta och anhöriga om att jag kandiderar till kommunfullmäktige.

Oavsett valutgången måste jag ändå säga att den här tiden har varit väldigt lärorik och givande för mig.

Jag har kampanjat för ett politiskt parti, jag har fått ta del och vara en del av det politiska arbetet.

Jag har med andra ord varit med och påverkat samhället, hjälpt till att sprida ut ett budskap och fått kämpa för något som jag tror på.

Det är just det som är finessen med vad vi kallar "folkstyre", eller "demokrati".

Men jag har inte bara fått delta i aktiviteter - jag har även tvingats välja bort en massa.

Det händer så mycket på en och samma gång - att det helt enkelt inte går att göra allt. Man blir tyvärr tvungen att prioritera bort flera aktiviteter som man gärna hade velat göra mycket mer av.

Jag stod t.ex. i valstuga en enstaka gång. Det hade jag gärna gjort fler gånger.

Det är lite sorgligt...

Men ännu är det inte över.

Det finns fortfarande lite tid att ge järnet för en sista insatts.

Imorgon ska jag stå och bevaka vallokaler - det ska gå att rösta på alliansen ända fram till sista sekund.

Om du bor i Botkyrka - rösta gärna på mig!

Martin Hall - Liberalen från Botkyrka!

Kandidat till kommunfullmäktige för Folkpartiet - plats 18 på den vita valsedeln!

Varje kryss är guld värt!

Och nu avrundar jag detta inlägg med bilder från valrörelsen: